"Jag tar inte makten med mig i det dagliga jobbet" Cristina Stenbeck.
"Jag tar inte makten med mig i det dagliga jobbet" Cristina Stenbeck.

Cristina Stenbeck i exklusiv intervju

När Jan Stenbeck dog 2002 var det självklart att äldsta dottern Cristina Stenbeck skulle ta över. Att så skulle ske var bestämt långt tidigare.

När förstod du att det var du som skulle ta över?

­Det är en fråga mellan min far och mig, säger Cristina Stenbeck.
De som följer bolagen noga noterade att maktbolaget Invik 1997 fick en suppleant i styrelsen vid namn Cristina Stenbeck. Hon var 19 år då.
När Jan Stenbeck fick Dagens Industris pris som Årets företagare 1999 presenterades hon officiellt som arvtagerska.
­30 minuter innan vi gick dit fick jag veta att jag skulle med. Successionsordningen var ju en het fråga då, och han tyckte väl att han hade hittat ett bra sätt att svara på det.
­Men pappa var väldigt blyg och jag tror egentligen att det var lika mycket en presentation av mig som att han inte ville ha all uppmärksamhet själv.

Tvekade du någonsin inför ansvaret?
­Självklart, annars skulle jag inte vara mänsklig, säger Cristina Stenbeck.
Cristina Stenbeck och hennes syskon har kontrollen över gruppen, som är värd omkring 100 miljarder kronor. Och alltsedan faderns död är Cristina Stenbeck den som för familjens talan. Det är hon som representerar familjens aktier.

Beskriv din ledarstil.
­Jag vill få folk med mig. Om jag tror på något vill jag övertyga, inte beordra. Jag har en helt öppen relation till bolagens management. De har ansvar för att driva sina bolag och jag har ansvar för att de har en så bra styrelse som möjligt att jobba med.

Men du har ju makten.
­Det skulle inte fungera om jag hela tiden viftade med våra A-aktier. Vem skulle vilja lyssna på mig eller diskutera frågor på det sättet? Den absoluta makten visar jag och familjen en gång om året, på bolagsstämman. Men den makten tar jag inte med mig i den dagliga verksamheten.
Cristina Stenbeck är medveten om mediebilden av henne, och att det fram till nu egentligen har räckt att hon över huvud taget dykt upp någonstans för att hon skulle få respekt.
­Jag tror att fokus ganska snart flyttas från att jag är där till vad jag gör. I slutändan blir jag, precis som alla andra, bedömd utifrån resultatet.
­Vi har gjort mycket redan, som till exempel fusionen mellan Invik och Kinnevik och att ge Metro och Millicom finansiella muskler att fortsätta växa. Men det är ett arbete som aldrig tar slut.

Kollar du bolagens börskurser varje dag?
­Nej, jag inser att det i alla bolag finns någon vars jobb det är att göra det, men det är inte mitt. Jag har en långsiktig syn på bolagen, och där är ju börskurserna naturligtvis viktiga, men du kan inte låta dig uppfyllas av dem. Det är vad vi gör som är viktigast, inte kursrörelser under enskilda dagar.

Din far skapade dessa jätteföretag tack vare att han tidigt såg ny teknik och förstod dess kommersiella tillämpningar. Han hade den tredje mobiltelefonlicensen i världen, köpte tidigt in sig i satelliter som kunde sända tv etcetera. Har du samma koll?
­Jag tror inte tekniken har varit det viktigaste. Min far förstod vad konsumenterna vill ha och när de var villiga att betala för det. Och ofta såg han det innan konsumenterna själva hade förstått det. Jag vill att styrelserna behåller det kundperspektivet. Där är min ålder en viss styrka eftersom jag tillhör en viktig målgrupp för många av våra bolag.

Det sägs att det var din pappa som krävde att du skulle lära dig svenska.

­När jag berättade för min far att jag ville lära mig svenska så sa han direkt: "Nej, nej, läs något du kan ha nytta av, som spanska, franska eller tyska, eller något exotiskt som vietnamesiska." Han visste naturligtvis att det bara gjorde mig ännu mer inställd på att lära mig svenska, vilket jag gjorde i Lund. Och jag tror att han var rörd första gången jag och han talade svenska.

Du reser ett par dagar i veckan och måste väl alltid ha mobilen på. Hur kombinerar du privatliv med ditt professionella jag?
­Du kan fråga vem som helst som jobbar så får du säkert samma svar, att det är viktigt att ha en balans i livet. För mig är det lite mer komplext, när jag jobbar representerar jag min familj, och därmed flyter familj och arbete ihop något. Men mitt privatliv kommer jag alltid att hålla privat.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset