Jakten på köttsliga lustar Restaurang AG på Kungsholmen har tagit steget in till internationell toppklass, enligt utmärkelsen ”Årets köttkrog”.
Jakten på köttsliga lustar Restaurang AG på Kungsholmen har tagit steget in till internationell toppklass, enligt utmärkelsen ”Årets köttkrog”.

AG har en köttsommelier och tar sitt kött på blodigt allvar. Det är här som Jonas Cramby jagar barndomens köttkickar. Och finner dem.

Restaurang AG på Kungsholmen är ett ställe som nästan helt tillägnat sig jakten på köttsliga kickar. 

De hängmörar själva sitt noga utvalda kött i den stora kyl som möter en vid entrén, de säljer t-shirts med texten ”Kött the fuck up” i garderoben och, ja, de har till och med en köttsommelier – trots de uppenbara riskerna att hamna i en Portlandia-sketch.

AG, med kocken Johan Jureskog i spetsen, tar helt enkelt sitt kött på djupaste allvar och som en konsekvens vann de förra veckan utmärkelsen ”årets köttkrog” för andra året i rad med motiveringen att de ”under det senaste året gjort ett beundransvärt lyft – från att vara landets bästa köttkrog till att ingå i en internationell toppklass”. 

Biff och bea av internationell toppklass, eh? Måste testas.

Förrätterna är av den enkla, plockiga sorten och tänkta att tas in ett gäng och delas av hela bordet. Vi beställer in en okej smörstekt softshell crab, en bra tomatsallad och en bit burrata (mozzarella med grädde i mitten) som utlovas ”vara den bästa ni någonsin smakat”. Och ta mig sjutton om den inte är det: Mjuk, krämig, någonstans mellan ost och en skål ljummen glass. Underbar.

Köttsommeliern som ska guida oss i vårt köttval visar sig  vara Jureskog själv som entusiastiskt förespråkar att vi måste testa restaurangens egen Grand Cru – en bit entrecote för 695 kronor som först hängmörats, sedan täcks i sitt eget smälta fett och slutligen hängmörats i 5 veckor till. 

När man hängmörar kött så koncentreras smakerna mer och mer tills det en dag tippar över och blir dåligt. Grand crun står och balanserar på denna gräns. Den smakar mer och lite ”skummare” (på ett bra sätt) än den nästan 200 kronor billigare bit entrecote som vi också tar in som referens.

Skillnaden är en subtil njutning, som att dricka ett dyrt vin, och kanske mest för riktigt biff- och beaintresserade. Tillbehören är alla lika klassiska som på barndomens fredagsmys framför ”Razzel”: bearnaisesås, bakpotatis, ugnsbakad tomat och grönsallad med ceasardressing. 

Trots de moderna lokalerna finns det överhuvudtaget mycket traditionalism hos AG och restaurangen är full av människor som, liksom jag, jagar barndomens första köttkickar. Och finner dem.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Weekend