Den tunga polisiära, och militära, närvaron i hela Paris gjorde mig inte alls säkrare – den påminde snarare om hotbilden, skriver Jesper Lindqvist om sin vistelse i Paris.
Den tunga polisiära, och militära, närvaron i hela Paris gjorde mig inte alls säkrare – den påminde snarare om hotbilden, skriver Jesper Lindqvist om sin vistelse i Paris.

Jönköpings kommun har byggt 300 meter lång mur, som kan fungera som ett skydd mot lastbilsattacker. Men finns det en gräns för hur mycket ett samhälle kan förebygga attacker?, skriver Metros reporter Jesper Lindqvist.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I de stora, rikstäckande, nyheternas periferi dök det för några veckor sedan upp en grej som satte fingret på vilket samhälle vi i dag lever i.

Jönköpings kommun har färdigställt byggandet av en 300 meter lång mur, som löper likt ett skydd längs en av stadens parker. Medialt har kolossen kommit att kallas ”terrormuren”, efter att kommunens säkerhetssamordnare pekat på att den kan fungera som ett skydd mot lastbilsattacker.

Så var går egentligen gränsen? Vid vilken nivå kommer ”säkerhetsförebyggande åtgärder” klassas som resursslöseri snarare än något positivt.

Initiativet från Jönköping, som alltså är Sveriges tionde största kommun, ligger verkligen rätt i tiden när säkerhet allt som oftast är en punkt på dagordningen. Syftet är beundransvärt, men själv kan jag känna fenomenet mest väcker frågor.

Finns det en gräns för hur mycket ett samhälle kan förebygga brott, kriminalitet och attacker? Är alla åtgärder legitima med argumentet att de vidtas för att stärka invånarnas säkerhet?

Jag minns att jag började reflektera kring fenomenet när jag besökte Frankrike i samband med fotbolls-EM 2016.

Den tunga polisiära, och militära, närvaron i hela Paris gjorde mig inte alls säkrare – den påminde snarare om hotbilden. Och faktum kvarstår: Om någon verkligen vill tillfoga rejäl skada handlar det inte om huruvida attentatet äger rum eller inte, utan snarare om hur omfattande skadorna blir.

LÄS MER: Magnus Betnér: Så blev jag en fånig löpargubbe med tajts och pulsklocka

Så kommer vi som invånare någonsin att kunna känna oss helt säkra? Utan att totalt inskränka den personliga integriteten finns det inget sätt att till fullo förebygga våldshandlingar och attacker, och få är nog de som förespråkar ett verkligt ”1984”.

Så var går egentligen gränsen? Vid vilken nivå kommer ”säkerhetsförebyggande åtgärder” klassas som resursslöseri snarare än något positivt.

Frågan ställs på sin spets när en terrormur i en medelstor svensk stad i slutändan kostar närmare fem gånger så mycket som planerat. För så länge det är säkerhetsförebyggande är det ju lugnt, eller?

Jesper Lindqvist, reporter Metro

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset