Sista skedde det när en asteroid slog ut dinosaurierna. Nu tycks det vara på väg att hända igen, men denna gång går det inte att skylla på någon naturkatastrof som utplånar 75 procent av jordens alla arter. Det är snarare en viss livsform som har blivit ett för stort hot mot övrigt liv – nämligen människan.

TT/All Over Press

Är elefanter snart också något vi bara kommer att få se på museum?

I 3,5 miljarder år har evolutionen skulpterat fram allt liv som det ser ut i dag, och trots att 98 procent av alla arter som någonsin har levt redan har dött ut så lever vi nu i den tidsperiod på jorden med allra mest mångfald bland levande varelser. Forskare varnar nu dock för att trenden kan vara på väg att vända.

Enligt en ny rapport från ett internationellt lag biologer så kan vi mycket väl redan befinna oss i ett tidigt skede av vad som skulle vara jordens sjätte stora massutdöende av arter. De senaste femhundra åren har 320 olika arter av landlevande ryggradsdjur dött ut. Samtidigt har alla överlevande arter minskat sina populationer med i snitt 25 procent. Siffrorna för ryggradslösa djur pekar också åt samma håll.

Det senaste massutdöendet skedde då de landlevande dinosaurierna försvann från jordens yta, för ungefär 65 miljoner år sedan. Den gången berodde utdöendet, enligt de säkraste teorierna, på att en himlakropp kolliderade med jorden och orsakade stora klimatförändringar. Tre fjärdedelar av jordens då levande växt- och djurarter beräknas ha dött ut.* De flygande dinosaurierna (förfäder till dagens fåglar) och däggdjuren tog sig bäst igenom den nya tiden och blev de nya dominerande livsformerna.

Ännu tidigare massutdöenden har också de föranletts av naturkatastrofer som drastiskt har påverkat jordens klimat. Denna gång ligger det dock något helt annat bakom: På ett sätt är det livet som utrotar sig självt, genom människans utbredning. Våra allt större behov av bostäder, fabriker och odlingsbara marker tränger helt enkelt undan djuren.

Mellan 16 och 33 procent av jordens ryggradsdjur antas vara direkt utrotningshotade. Värst utsatta är de allra största landlevande däggdjuren, såsom elefanter, noshörningar och isbjörnar. Detta beror på att de behöver större orörda utrymmen att leva på, att de generellt får färre ungar samt att de är större direkta måltavlor för mänskliga jägare som är ute efter deras kött, eller vill utplåna dem som hot.

Det är dock inte bara för elefantens skull vi bör försöka bevara elefanterna. När större djur väl dör ut, sätts en ond cirkel i gång, som i slutändan kan leda till allvarliga konsekvenser för även människan.

Experiment har utförts i Kenya, där man har avskärmat några landområden från alla större djur såsom elefanter, giraffer och zebror, och såg snabbt hur ekosystemet förändrades. När de större växtätarna försvann växte fler buskar till sig, vilket förde med sig fler fröer och frukter. Dessutom blev marken mindre ihoptrampad och kompakt. Detta blev ett paradis för råttor och andra gnagare – och när fler gnagare dykare upp, följer också fler av de parasiter och sjukdomar de lätt bär med sig.

På en annan front dödar människans utbredning långsamt även ryggradslösa djur såsom skalbaggar, fjärilar, spindlar och maskar. De senaste 35 år har antalet människor på jorden faktiskt fördubblats, samtidigt som antalet av dessa djur har minskat till nästan hälften. Det allra störta problemet med detta är de pollinerande insekterna, såsom bin, som är oumbärliga för att vårt globala ekosystem ska fungera. Skulle dessa försvinna så skulle blommande växter inte kunna föröka sig, vilket i sin tur skulle leda till massvält bland i förlängningen alla jordens djurarter, även människan.

Forskarna har inga konkreta lösningar kring hur vi ska få ett stopp på den förutspådda, förestående massdöden. De förslag som finns är att försöka minska människans utbredning till ytan och sluta förändra de vilda djurens levnadsutrymmen.

– Vi brukar se utdöende som att en art försvinner från jordens yta, och det är jätteviktigt, men vi måste också ta hänsyns till det kritiska hål de skulle lämna efter sig i ekosystemet, säger Rodolfo Dirzo, biolog och huvudförfattare till rapporten.

*Fotnot: Eftersom en överväldigande majoritet av livet på jorden är mikrobiellt, alltså på bakterienivå och svårmätt, särskilt historiskt, räknar man vid massutdöenden enbart arter som är på den storleksnivån att de går att uppfatta med det mänskliga ögat.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset