Begagnade kläder exporteras i stora mängder bland annat till Afrika.
Begagnade kläder exporteras i stora mängder bland annat till Afrika.

Det finns en myt om att i Sverige är vi goda människor som ger bort våra kläder. Men massimporten av begagnade kläder har varit ödesdiger för Afrika, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det pågår ett handelskrig om våra begagnade kläder. De som i Östafrika kallas ”döda vita människors kläder.” Bara under ett år exporterar Norden 75 000 ton gamla kläder. Av det vi lämnar in säljs de bästa kläderna här hemma, resten skickas till Östeuropa och det som inte kan säljas där heller hamnar i Afrika och Asien. Av de svenska kläderna i Afrika hamnar en stor del i Somalia. I motsats till vad många här tror, så skänks inte kläderna bort i Afrika. De säljs.

LÄS MER: Kajsa Ekis Ekman: När jag jobbade som inkastare i Tijuana

Ändå finns det en myt i Sverige att vi är goda människor som ger bort våra kläder. I media får vi ofta höra att det är miljövänligt att återanvända begagnade kläder och att de dessutom skapar jobb någon annanstans.

Men massimporten av begagnade kläder har varit ödesdiger för Afrika. På åttiotalet hade nästan samtliga länder på kontinenten en blomstrande textilindustri. Afrikanska designers skapade mönster och stilar som ofta varierade från region till region och många människor fick arbete i textilfabrikerna. Det var inget slavarbete som i dagens kinesiska klädindustri, tvärtom. Arbetarnas fackföreningar var ofta starkast just på klädfabrikerna.

LÄS MER: Kajsa Ekis Ekman: Spelbolagen sabbar unga arbetarkillars framtid 

Men så kom de begagnade kläderna. Internationella Valutafondens program tvingade många afrikanska länder att öppna upp sina ekonomier i ”frihandelns” namn, vilket endast betydde att de afrikanska länderna fick svälja Europas och USA:s överproduktion. Imperialism, som Rosa Luxemburg skrev. Idag hänger gamla europeiska jeans, rock-tshirts och satinlinnen på marknader över hela Afrika.

Förra året hade Östafrika fått nog. Då tog EAC, Östafrikanska gemenskapen, ett beslut att förbjuda importen av gamla kläder. Men det gjorde de inte ostraffat. USA:s handelsrepresentant hotade med att dra tillbaka biståndet. Förra veckan ställde USA ett ultimatum: Ta bort förbudet eller så kommer vi att försvåra för er handel. Gamla kläder ger nämligen många jobb – i USA. Efter detta har Kenya backat, men de andra östafrikanska länderna står fast – de vill inte ha vårt skräp. Jag hejar på dem – låt oss använda våra gamla kläder själva, Afrika är inte vår papperskorg!

Kajsa Ekis Ekman

LÄS MER: Replik: Hacka inte på oss som jobbar med lösningarna

 

Plus: Klädbytardagar, gratis, miljövänligt och lokalt

Minus: Myrorna, Emmaus Björkå och de andra som i debattartiklar försvarar denna orättvisa världsordning

 

”Min grej är att jag vill bilda folk” – möt Metros kolumnist Kajsa Ekis Ekman

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset