Valrörelsen har hittills gått ut på att hitta på nya ord för klassamhällets konsekvenser utan att säga klassamhälle: "utsatta områden", "riktade insatser", skriver Kajsa Ekis Ekman.
Valrörelsen har hittills gått ut på att hitta på nya ord för klassamhällets konsekvenser utan att säga klassamhälle: "utsatta områden", "riktade insatser", skriver Kajsa Ekis Ekman.

De största partierna tävlar i ett verbalt krig mot vissa förorter i Sverige, som utpekas som roten till allt ont i samhället. Men vet ni vad? Våra samhällsproblem är inte geografiska. Det är inte vissa platser som orsakar dem. De handlar om hela samhället och de stavas ojämlikhet, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Låt oss gå tillbaka till 2007. Efter att folk kastat sten och bränt bilar på flera håll i Sverige skickar regeringen ut integrationsminister Nyamko Sabuni som säger ”Skärpning, föräldrar!” Budskapet lyder: det här har politikerna inte med att göra. Det är föräldrarna som bör ”se till att barnen ska vara inne”.
Gräsrotsorganisationer och vänstergrupper försöker i åratal göra sin röst hörd men protester och ockupationer får kalla handen av högern, som är upptagen med att fixa avdrag för de rika.

Nu sår man vad man skördat men vill inte känna igen plantorna.

Spola fram till idag och de största partierna tävlar i ett verbalt krig mot vissa förorter i Sverige, som utpekas som roten till allt ont i samhället. Det talas om militär som ska patrullera gator och om utegångsförbud för unga. Samma partier som då sa ”Vi skiter i er” säger nu ”Allt är ert fel!” Vi har gått från privatisering till militarisering.

Men vet ni vad? Våra samhällsproblem är inte geografiska. Det är inte vissa platser som orsakar dem. De handlar om hela samhället och de stavas ojämlikhet. De senaste åren har den ekonomiska ojämlikheten i Sverige ökat snabbast av alla länder i hela OECD. De rika har blivit rikare samtidigt som risken för att hamna i fattigdom har ökat alla kategorier. Under åtta år höll högern på att bombardera välfärdssystemen och facket. Människor utförsäkrades, arbetslösheten ökade, bostadspriserna exploderade samtidigt som folk kunde bo tio pers i en etta. Hyreshus och förortscentra såldes ut till oseriösa riskkapitalister som höjde hyran och lät dem förfalla. Skolor blev experimentverkstad för vem som helst. När (s) och (mp) kom till makten vågade de inte heller ta itu med det hela, mer än lite försiktigt duttande, och ojämlikheten har fortsatt öka.

LÄS MER: Emilie Ebbis Roslund: Var inte den optimistiska vännen

Nu sår man vad man skördat men vill inte känna igen plantorna. Valrörelsen har hittills gått ut på att hitta på nya ord för klassamhällets konsekvenser utan att säga klassamhälle: ”utsatta områden”, ”riktade insatser”. Men ingen förälder, militär eller kulturhus i världen kan råda bot på ojämlikheten. Och så länge den ökar, så kommer vi att få samhällsproblem.

Kajsa Ekis Ekman

Plus: Gustavo Petros framgångar i det colombianska valet.
Minus: Muhammadu Buhari, Nigerias president, som låter Boko Haram röva bort skolbarn utan att ingripa.

”Min grej är att jag vill bilda folk” – möt Kajsa Ekis Ekman i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset