Kajsa Ekis Ekman berättar om tiden hon jobbade som servitris i Tijuana och lockade turister med gratis shots.
Kajsa Ekis Ekman berättar om tiden hon jobbade som servitris i Tijuana och lockade turister med gratis shots.

Jag berättade att jag hade en bil, att jag var på väg till Mexico City. När han gick därifrån berättade han att han hette Kalani och bad om min mejladress. Samma kväll fick jag ett mejl: "Jag ska följa med dig till Mexico City", skriver Kajsa Ekis Ekman.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det var i februari 2002 i Tijuana, Mexiko, på gränsen till USA. Det här var innan våldet tagit över och Tijuana fortfarande var en turiststad. Amerikanerna kom för att festa, få tag i receptbelagda läkemedel samt gå till tandläkaren, vilket var billigare i Mexiko. Jag arbetade som servitris på baren Escape. Lön fick man ingen, bara dricks och av dricksen skulle man ge en del till chefen, en del till köket och en del till bartendern. Trots detta var det bra betalt, särskilt på ”spring break”. Men vissa dagar hände det att jag förlorade pengar då jag knappt hade fått någon dricks och ändå var tvungen att ge till alla för att de inte skulle tro att man höll på pengarna.

LÄS MER: Tre snabba mattips som räddar alla hjärtans dag

Som servitörer var vi också inkastare. Vi ställde oss allihop på gatan utanför stället och paxade turisterna innan de närmade sig. ”Jag tar han i gula jackan!” När de sedan kom förbi hade man själv ensamrätt på att försöka få in dem, och då var bordet och följaktligen dricksen också ens egen. Med menyn i hand hoppade vi på turisterna och körde ramsan: ”Vi har tretton tequilasmaker, gratis shot på sidan av…”

Jag hade redan dålig syn och kunde inte urskilja vem som var turist och inte. Jag paxade hejvilt alla jag såg, även mexikaner som aldrig skulle drömma om att gå in på ett ripoff-ställe där priserna var i dollar. De andra servitörerna skrattade rått. De var nästan alla ”border boys”, mexikaner som blivit utkastade från USA och använde sin engelska i turistbranschen.

LÄS MER: Kajsa Ekis Ekman: Spelbolagen sabbar unga arbetarkillars framtid 

En dag lyckades jag få in en hawaiian. Han hade blivit utkastad från armén, men ville inte säga varför.

Vi började prata. Jag berättade att jag hade en bil, att jag var på väg till Mexico City. När han gick därifrån berättade han att han hette Kalani och bad om min mejladress. Samma kväll fick jag ett mejl: ”Jag ska följa med dig till Mexico City. Jag måste bara sälja mitt hus i Hawaii först. Jag har aldrig älskat någon förut men jag tror jag älskar dig.”
Vad skulle jag göra nu? Jag hade bara varit trevlig, men i stället för dricks hände detta.

Jag skrev ett mejl tillbaka, försökte förklara. Men fick tillbaka: ”Mail delivery failed: returning message to sender. Mailbox unavaliable.”

Jag hörde aldrig ifrån Kalani igen.

Kajsa Ekis Ekman

+ Alla som uppvaktar sin älskling i dag.
– Alla haschrökare som glömmer bort att skicka blommor.

 ”Min grej är att jag vill bilda folk” – möt Kajsa Ekis Ekman

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset