Juan Guaidó, en totalt okänd politiker i Venezuela, utropade sig till president och fick snabbt sitt erkännande av USA, skriver Kajsa Ekis Ekman. På bilden Juan Guaidó och USA:s vice president Mike Pence.
Juan Guaidó, en totalt okänd politiker i Venezuela, utropade sig till president och fick snabbt sitt erkännande av USA, skriver Kajsa Ekis Ekman. På bilden Juan Guaidó och USA:s vice president Mike Pence.

Blickarna vändes mot Venezuela. Här fanns möjligheten att slå tre flugor i en smäll: få tillgång till oljan, bli av med en regering som spritt en vänstervåg på hela kontinenten samt ge Trump sitt alldeles egna krig, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Venezuelas olja är tung, späckad med sulfur och trögflytande som marmelad. Det gör den perfekt för diesel, fartyg, tunga transporter. Den finare oljan som finns i USA liknar mer matolja och passar bättre till bensin.

Normalt sett är den finare oljan betydligt dyrare, men i november 2018 hände något. Saudiarabien, som också producerar tung olja, började skära ner på exporten. Samtidigt inleddes de amerikanska sanktionerna mot Iran. Snart larmade amerikanska finanstidningar om bristen på tung olja. Ägarna till tungaoljeraffinaderier blev desperata. Trump, som trodde USA blivit självförsörjande på olja i och med skifferrevolutionen, gormade och skrek.

Kontakt togs med den venezolanska oppositionen, som lovade att ge USA feta oljekontrakt i utbyte mot militärt och politiskt stöd.

Blickarna vändes mot Venezuela. Som har världens största reserver av tung råolja.

Här fanns möjligheten att slå tre flugor i en smäll: få tillgång till oljan, bli av med en regering som spritt en vänstervåg på hela kontinenten samt ge Trump sitt alldeles egna krig, vilket varje amerikansk president suktar efter.

Kontakt togs med den venezolanska oppositionen, som lovade att ge USA feta oljekontrakt i utbyte mot militärt och politiskt stöd.

Sagt och gjort: Juan Guaidó, en totalt okänd politiker i Venezuela som aldrig fått mer än hundra tusen röster i ett lokalval, utropade sig till president och fick snabbt sitt erkännande av USA. Vilket betydde att han i USA ses som ägare av alla Venezuelas tillgångar, även om han inte har någon som helst makt i landet.

LÄS MER: Abdulla Ahmad Miri: Hjälp till istället för att klaga på nyanländas svenska

Och det första Guaidó gjorde var inte direkt att träffa venezolanska folkrörelser, utan att snabbt byta ut ledningen för oljeraffinaderiet Citgo, som ligger i Houston, Texas. Citgo ägs av den venezolanskt staten och är specialbyggt för att hantera just venezolansk olja. (Kuriosa: Företaget har varit känt i USA för att ha gett fattiga amerikanska familjer 40 procent rabatt på elräkningen.)

Sanktionerna mot Venezuela gör dock att USA:s brist på tung olja blir ännu mer akut. Därför behöver regeringen störtas snarast, rapporterar affärspressen. Men i dagspressen, som vanliga dödliga läser, handlar kriget om något helt annat: demokrati, mänskliga rättigheter och mat till hungriga barn.

Kajsa Ekis Ekman

Plus: De som står på scen i talang eller melodifestivalen och sjunger framför alla. Så modigt!
Minus: Journalistik i krigstider. Sanningshalten sjunker med 70 procent.

”Min grej är att jag vill bilda folk” – möt Kajsa Ekis Ekman

 

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset