Kan det inte vara så att de anställda ofta sitter inne med mer kunskap om hur arbetet bör utföras, än en ägare som fjärrstyr företaget?, skriver Kajsa Ekis Ekman.
Kan det inte vara så att de anställda ofta sitter inne med mer kunskap om hur arbetet bör utföras, än en ägare som fjärrstyr företaget?, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Jag är övertygad om att det sitter människor på varenda arbetsplats i landet som har bättre tankar om hur saker ska skötas, än de som bestämmer, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Lika självklart som vi tror på demokrati, lika självklart är det att den inte ska gälla på våra arbetsplatser. Nej, där råder diktatur – ägarna och chefen bestämmer. Det är de som väljer ut personal och bestämmer hur arbetsuppgifterna ska se ut. Men varför då, egentligen? Kan det inte vara så att de anställda ofta sitter inne med mer kunskap om hur arbetet bör utföras, än en ägare som fjärrstyr företaget?

Jag är övertygad om att det sitter människor på varenda arbetsplats i landet som har bättre tankar om hur saker ska skötas, än de som bestämmer.

På Mondragon, ett av Spaniens största företag, är det precis tvärtom. De 74 000 anställda äger företaget tillsammans och det är de som väljer ut VD:n och fattar alla beslut om produktionen. De högsta lönerna på företaget får inte vara mer än 6.5 gånger mer än de lägsta (jämför med Amazon där VD:n tjänar 1.2 miljoner gånger så mycket som en anställd). Mondragon har också ett universitet och ett forskningsinstitut. Och gissa vad? Det går bättre för dem än för alla andra företag i regionen.

Även i USA finns många företag som ägs helt eller delvis av de anställda enligt en modell som kallas ESOP, Employee Stock Ownership Plan, där alla anställda får aktier i företaget. Systemet har delvis sina rötter i 1800-talets kooperativa fackföreningsrörelse, men har också uppmuntrats av ägare som då de blivit för gamla för att driva företag helt sonika ger bort det till de anställda. Ett svenskt företag som ägs och drivs av sin personal är vård- och utbildningsföretaget Magelungen. Filmaren Patrik Witkowsky har intervjuat de anställda på Magelungen och de vittnar om hur skönt det är att bestämma tillsammans och kunna få igenom sina idéer. Man ska dock inte tro att det löser allt: ett ESOP-företag strävar ju fortfarande efter vinst, behöver inte vara miljövänligt och det är inte säkert att det råder demokrati bara för att man får aktier – se bara på Huawei.

LÄS MER: Abdulla Ahmad Miri: Om mitt möte med Annie Lööf

Men i Sverige finns få arbetarstyrda företag. Detta borde ändras. Jag är övertygad om att det sitter människor på varenda arbetsplats i landet som har bättre tankar om hur saker ska skötas, än de som bestämmer. För att inte tala om att få dela på vinsten!

Kajsa Ekis Ekman

Plus: Den norska kvinnorörelsen som är på marsch!
Minus: De blågröna i Stockholm, som har stoppat bygget av hyresrätter trots massiv bostadsbrist för att de inte passar in i villaområdet. Ren klasspolitik!

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset