Kanske är problemet vår irrationella tro på att det finns onda och goda människor. De som sjunger ”heal the world” är goda, de som sjunger om satan är onda, skriver Kajsa Ekis Ekman.
Kanske är problemet vår irrationella tro på att det finns onda och goda människor. De som sjunger ”heal the world” är goda, de som sjunger om satan är onda, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Dokumentären om Michael Jackson visar oss faran med att lita på rika och kända män som sjunger Heal the World, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det sägs ofta att vårt samhälle lider av ”moralpanik”, men efter att ha sett dokumentärerna om Michael Jackson och R Kelly undrar jag om det inte är tvärtom.

Har vi över huvudtaget någon moral?

Och sen säger de att vi lever i en värld där vi ”inte litar på varandra längre”! Ha! Vi litar för mycket – på vissa.

Jag vet inte hur man annars ska förklara ett samhälle som skickar in barn till att våldtas i åratal av rika och mäktiga män, och som sedan frikänner männen gång på gång.

Det är helt otroligt: föräldrar låter sina sjuåriga söner sova ensamma hos Michael Jackson efter att bara ha känt honom i timmar. Varsågod, vi åker iväg till Grand Canyon i fem dagar, här har du vår son! De fattar inga misstankar över att en vuxen man faxar hundra kärleksbrev i veckan till en sjuåring. Michael ger dem pengar och köper resor. Föräldrarnas egon växer och de märker inte när deras rum hamnar längre och längre bort från Michaels och sonens på hotellen. När Michael står anklagad för övergrepp på barn tvingar de sina söner att vittna till hans fördel. Som tack köper Michael ett hus åt dem. När deras son plötsligt ersätts av en annan, yngre pojke, är svartsjuka deras första känsla. ”Åh, nu är vi dumpade.”

Hur kunde föräldrarna inte se? Hur kunde samhället inte se?

LÄS MER: Anna Björklund: Dumpa inte din kille

Och sen säger de att vi lever i en värld där vi ”inte litar på varandra längre”! Ha! Vi litar för mycket – på vissa. Kanske är problemet vår irrationella tro på att det finns onda och goda människor. De som sjunger ”heal the world” är goda, de som sjunger om satan är onda (för ingen skulle låtit sina barn sova över hos dödsmetallare hur som helst) Präster är goda, tror folk och skickar sina söner till katolska kyrkan. Närvarande fäder, ansvarsfulla idrottsledare och män i barnomsorgen är alltid positivt, tror folk och ser ut som om de har drabbats av ett blixtnedslag från klar himmel när det sedan händer något: vem kunde ana?

Hör här:

Ingen är god! Ingen är ond heller!

Men när ett barn är ensamt med en vuxen man bör omgivningen vara lite uppmärksam.

Inte för att peka ut någon särskild eller beskylla män i allmänhet.

Utan för säkerhets skull. Därför att Jacksons och Kellys offer och hundra tusentals andra barn kunde ha sluppit ett livslångt lidande.

Kajsa Ekis Ekman

Plus: Michaels musik är fortfarande fantastisk. Tycker inte vi ska bojkotta, däremot bör detta bli en väckarklocka.
Minus: Macaulay Culkin, som fortfarande är tyst om vad som hände. Jag har skrivit till honom på Instagram och bett honom tala ut, men han svarar inte.

”Min grej är att jag vill bilda folk” – möt Metros kolumnist Kajsa Ekis Ekman

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset