Hej, jag kan tyvärr inte komma till jobbet idag för jag är kvinna. Ja, jag är hemskt ledsen, jag vet att vi har ett asviktigt möte idag men en våldtäktsman går lös här i min förort och häromveckan begick han två våldtäkter på två dagar.

Amen jag vet, det låter sjukt och jag vet att det är en jävligt dålig dag att vara borta på, men det är så att i hela mitt liv har jag fått höra att jag inte ska gå ute själv när det är mörkt, så eftersom vi börjar nio och slutar fem kan jag varken ta mig till eller från jobbet. Ja verkligen, jag ber så mycket om ursäkt, jag vet att jag sa på intervjun att jag är en lagspelare, fast alltså vadfan man säger ju ganska mycket på jobbintervjuer, en gång sa jag liksom att jag verkligen bjuder på mig själv men alltså jag kan inte ens spela Twister för det är så stelt att stå i så skumma positioner, jaja förlåt, JO, det jag skulle komma till var att jag vet att jag sviker er andra på det här mötet idag men det är inte mitt fel.

Vems fel det är? Ja, vuxenvärldens! Jag och många kvinnor med mig har alltid fått lära oss att inte gå ute själva, att inte prata med främlingar och att alltid gå med nycklarna i handen, ”för man vet aldrig”, och självklart följer vi det här, självklart lyder vi, självklart gör vi som de säger för om man hör något när man är åtta år så har man inte så mycket kritiskt tänkande och om man hela livet får höra samma sak så är det inte så lätt att bryta mönstret.

Nej, förlåt, ni får ta mötet själva för jag kan som sagt inte komma in idag för jag är kvinna. Eller jag kan vara där mellan tio och två, men sedan börjar det skymma så då måste jag dra hem. Vad sa du? Ja jag VET att de flesta våldtäkter sker i hemmet där det finns en koppling mellan offret och våldtäktsmannen men tror du det spelar någon roll när jag i tjugotvå års tid fått höra skrämselpropaganda om gubbar som hoppar fram ur buskar?

Jag vet att det tillhör mina arbetsuppgifter att gå på den där spelningen ikväll men det kan jag inte, om jag går ute själv när det är mörkt och någonting skulle hända – trots att de flesta våldtäkter sker i hemmet – så skulle samhället tycka att jag fick skylla mig själv som inte gjorde som jag blivit intalad.

Jo, för samhället tror ju att kvinnor som kniper ihop benen när de blir våldtagna med flaskor är blyga och att en kvinna som säger nej under en våldtäkt egentligen menar ja, så jag tänker inte säga emot. Jag är fan en god medborgare, samhället säger till mig att betala skatt så jag betalar skatt, samhället säger till mig att sopsortera så jag släpar ner tidningskassar till soprummet och samhället säger till mig att inte gå ute när det är mörkt så jag säger nu att tyvärr kan jag inte komma till jobbet idag för jag är kvinna. Ja, jag hoppas också att det är bättre imorgon. Vi hörs.

+ Anders Tengners bok ”80-talet ringde… och ville ha tillbaka sin hockeyfrilla” är ljuvlig läsning!
- ”Lyckliga gatan” var väl inte den höjdare man trodde, va?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset