Långt innan rösterna i EU-valet hunnit räknas började vänner, bekanta och folk jag träffat på fest nån gång fylla mina internetflöden med analyser av valet.

Det visade sig snart att underlaget för analyserna var felaktigt. Sverigedemokraterna, som jämte Feministiskt Initiativ var det stora samtalsämnet, fick inte 7 procent utan hisnande 9.7. I efterhand framgick att SVT:s stora vallokalsundersökning, Valu, varit missvisande.

Jag har läst en hel del om det skandalösa i att en tung undersökning slår så fel, och om att Valu framöver inte bör tas på allvar. Jag har hittills dock inte sett någon kommentera det verkligt intressanta, nämligen VARFÖR resultatet blev missvisande. Frågan om hur människor röstat ställdes trots allt direkt utanför vallokalerna.

Statistik kan vara missvisande av många skäl. Men att just Sverigedemokraterna blev så väldigt underrepresenterade är intressant. Kan det bero på att deras sympatisörer inte litar på att kunna vara lika anonyma som när de stoppar ned sin röst i ett kuvert bakom ett skynke i ett bås? Att de helt enkelt är mindre benägna att stå för sina åsikter?

Sverigedemokraterna uppstod ur vit makt-rörelsens mylla. De är fortfarande gärna insinuanta, och mindre klyftiga representanter försäger sig ofta, men alla offentliga uttalanden handlar om att alla är
precis lika mycket värda; folk som är födda någon annanstans borde bara inte bo just här.

Samtidigt är det uppenbart att det inte är finländarna Sverigedemokraterna oroar sig för när de klagar på mass­invandringen, trots att det är den största immigrantgruppen. När de beskärmar sig över nya kulturella influenser, så är det inte på grund av all anglosaxisk popkultur eller att det i städerna finns ett McDonalds i så gott som varje gathörn. Det är personer med mörk hudfärg som inte är välkomna, det är deras kultur som skall hållas åtskild från den kultur Sverigedemokraterna betraktar som svensk.

Samma gamla rasism som tidigare, med andra ord, om än i en ny finkostym och med passerkort till maktens korridorer.

Och i helgens EU-val var stödet för Sverigedemokraterna nästan tre gånger större än sist.

Med tanke på att nästan var tionde person som röstade valde Sverigedemokraterna borde jag själv rimligen känna ett gäng. Jag har bekanta som är moderater, folkpartister, kristdemokrater, centerpartister, miljöpartister, socialdemokrater, vänsterpartister, piratpartister och medlemmar i Feministiskt Initiativ. Men ingen jag känner har sagt något till mig om sympatier med Sverigedemokraterna.

Jag vet inte vad det beror på. Men en möjlig förklaring är att dessa personer innerst inne vet med sig att det inte är någon sympatisk politik Sverigedemokraterna står för egentligen, och att de borde välja något värdigare och människovänligare. Att de helt enkelt skäms lite?  

+ Medmänsklighet
The kindness of strangers. Robert Stjerndahl, medlem i Facebook-gruppen Skjutsgruppen, betalade biljetter för en mamma och hennes dotter sedan de vunnit biljetter till Gröna Lund men inte hade råd med resan dit. Medmänsklighet är vackert.

– De är inte “främlingsfientliga”
Media måste sluta referera till Sverigedemokraterna som invandringskritiska eller främlingsfientliga. Partiet är inte kritiskt mot invandrare, utan mot vissa personer. Och dessa personer är inga främlingar utan har i många fall bott här i flera generationer.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset