Anders Arborelius, nybliven kardinal.
Anders Arborelius, nybliven kardinal.

"Att vi nu får kardinal Anders Arborelius betyder svensk närvaro i Rom på ett nytt sätt, men det betyder också att Roms närvaro i Sverige ytterligare understryks", skriver Metros kolumnist Roland Poirier Martinsson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

På lågstadiet (jag är 55) hade jag en lärarinna som följde traditionell, svensk pedagogik med lutherska inslag som morgonbön, religiösa sånger och—något som fastnat i minnet—högläsning inför jul ur en barnanpassad version av Lukasevangeliet.

Dessutom framställdes katoliker konsekvent som mörkermän medan den djärve Martin Luther och krigarkungen Gustav II Adolf var hjältar.

Hon var kanske den bästa lärare jag haft och hennes framställning av det katolska var inget tecken på personlig fördomsfullhet. Sådan var tidsandan i Sverige, ett land som förbjöd katoliker inom vård och skola fram till 1951.

År 1997 konverterade jag och blev katolik. När vår biskop Anders Arborelius nu givits ämbetet kardinal – den förste någonsin från Sverige – är det en mäktig händelse som fått för liten uppmärksamhet i svenska medier. Katolska kyrkan äger ansenlig politisk makt. Att en svensk blir kardinal är potentiellt lika viktigt som att ha en kommissionär i Europa eller ambassadör i USA.

Ändå är det inte den sortens inflytande som har störst betydelsen. Utnämningen bör inte betraktas som en futtig politisk händelse. Det är en respekterad religiös ledare som reser till Rom för att tjäna den andliga kropp som utgör kyrkan – inte för att tjäna svenska intressen eller söka politiska mål.

Här hemma är händelsen en bekräftelse på att katolska kyrkan i Sverige kommit en lång väg sedan jag gick i lågstadiet. I dag finns närmare hundratusen praktiserande katoliker i Sverige och långt fler tillhör kyrkan. Fortfarande marginaliseras katoliker i Sverige med tanke på vårt antal; fortfarande förekommer mediala påhopp med rötterna i det Sverige som förbjöd katolska sjuksköterskor. Ändå är det tydligt att vi håller på att bli en naturlig del av Sverige; att människor inte längre ryggar eller överraskas när de möter en svensk katolik.

Att vi nu får kardinal Anders Arborelius betyder svensk närvaro i Rom på ett nytt sätt, men det betyder också att Roms närvaro i Sverige ytterligare understryks.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om religion