Katarina Wennstam är bland annat journalist, författare, föreläsare och debattör och har ägnat hela sitt yrkesliv åt att belysa mäns våld mot kvinnor.
Katarina Wennstam är bland annat journalist, författare, föreläsare och debattör och har ägnat hela sitt yrkesliv åt att belysa mäns våld mot kvinnor.

Jag har genom åren ägnat mycket tid åt att granska hur sexuella övergrepp skildras på film och skulle kunna rada upp filmatiserade våldtäkter i oändlighet eftersom det sexuella våldet är så konstant närvarande på film, skriver författaren Katarina Wennstam och listar tio exempel på när skildringar av sexuella övergrepp på film blir problematiska.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Jag har genom åren ägnat mycket tid åt att granska hur sexuella övergrepp skildras på film, och tänkte gå igenom några av dessa och hur jag tänker kring dem. Hur de gestaltas, hur de lever kvar i folks medvetande, vad de skickar för signaler.

1) Anklagad (1988) med Jodie Foster och Kelly McGillis

En viktig film om kampen för rättvisa. Men – den utdragna våldtäktsscenen har tyvärr gjort att många människor tror att det är så här en typisk gruppvåldtäkt går till. Hon gallskriker och kämpar för sitt liv. I verkligheten ser det annorlunda ut. De flesta kvinnor får inte synliga skador. De flesta kämpar inte med näbbar och klor. Ytterst få går därifrån med blodet rinnande utmed låren. Jag har mött många kvinnor som har haft denna film som ”måttstock”, som tänkt att ”det är väl ingen idé att polisanmäla eftersom det inte gick till just så”.

2) Monster (2003) gav Charlize Theron

En av de mest våldsamma, vidriga och explicita scener av ett brutalt övergrepp som finns. Den prostituerade Aileen (bygger på en verklig karaktär) blir våldtagen med ett järnrör, fastbunden i en bil. Scenen är outhärdlig – men kameraperspektivet är lånat från pornografin med närbild underifrån på kvinnans ansikte och hennes mun som vrålar av smärta. Det finns många andra sätt detta övergrepp hade kunnat skildras, utan att flirta med våldsporren.

3) Män som hatar kvinnor (2009) med Noomi Rapace
Boken innehåller en extremt utdragen och sadistisk våldtäkt på Lisbeth Salander, som i filmen gestaltas mycket utförligt. Senare hämnas Lisbeth Salander på Nils Bjurman och våldtar honom. Medieintresset var otroligt fokuserat på hur Noomi Rapace kände inför scenen. Jag har fortfarande inte hittat en enda likadan intervju med Peter Andersson, som spelar Bjurman. Han ligger vrålande, gråtande, snörvlande, naken och fastbunden på ett golv när Salander penetrerar honom analt med en massagestav – gissningsvis en mycket utsatt position också för en manlig aktör. Klart är att det fanns tydliga inslag av sensationslusta och voyeurism i alla skriverier om våldtäkten och jag undrar vad Stieg Larsson själv skulle ha sagt om saken.

4) Jägarna (1999) med Editha Domingo
Servitrisen Nena gruppvåldtas av jaktlaget. Detta är ett ganska typiskt, om än vämjeligt användande av våldtäkt i film. Den innehåller det sedvanliga, med spets-bh som skärs upp (lååångsamt) och närbild på hennes bröst. Sedan? Inget. Hon bara försvinner ut ur handlingen. När ingen ställs till ansvar blir den bestående känslan att det hon utsätts för inte har någon betydelse, utan används bara för att ”krydda” anrättningen.

5) Narcos (2015) med Stephanie Sigman
Det förekommer all möjlig sexistisk skit i tv-serien om Pablo Escobar. Här är det hora-madonna/mamma-komplex smetat över hela serien, det är gruppvåldtäkter och det är slentrianmässiga mord på prostituerade. Men skildringen av sexrelationen mellan knarkkungen Escobar och tv-journalisten Valeria Velez är mycket problematisk. Det finns en scen som börjar med att han våldtar henne, hon vill inte och säger ifrån. Han håller fast henne och vips – magic! – hon blir jättekåt och plötsligt med på sexet. Ja, jag har lite svårt att få ihop det faktiskt. Men han är hur som helst jättejättefarlig och hon är jättejättesexig och jättejättekåt.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Våldtäkt är inte som på film – det är dags att domstolarna inser det

6) Irréversible (2002) med Monica Belluci
I en scen filmad i en tio minuter lång tagning blir Monica Bellucis rollfigur våldtagen analt liggande på mage i en gångtunnel, och kan vara bland det vidrigaste som finns att se. Filmen fick extremt mycket uppmärksamhet (och kritik) och scenen är väldigt, väldigt svår att acceptera som ”filmkonst” eller som ”nödvändig” för filmens story. Det finns en väldigt låg tröskel, eller snarare ingen alls, för vad man anser sig kunna göra med kvinnors kroppar och sedan dra iväg och tävla i filmfestivaler med sitt ”verk”.

7) The butler (2013) med Mariah Carey
I många filmer om slaveriet skildras det sexuella våldet från vita män mot svarta kvinnor. Och det är en viktig del att berätta om eftersom det var en av många vidriga effekter av slaveriet, och eftersom så många barn blev till på detta vis. Men gestaltningarna är ofta väldigt schablonmässiga, med fokus på kvinnans ansikte och en möjlighet att visa naken hud. Den svarta kvinnan som objekt för den vita mannens lust och äganderätt blir till slut ”självklar”, när vi matas med den bilden hela tiden. I stället vill jag lyfta fram en scen ur den alltigenom magnifika filmen ”The Butler”. Här blir huvudkaraktären Cecil vittne till hur hans mor Hattie hämtas av plantageägarens son. Vi ser inget av våldtäkten, bara ansiktena på pojken och de andra på bomullsfältet medan Hattie våldtas inne i en lada och de hör henne skrika. Ingen ingriper. Ingen försöker, eller vågar, rädda Hattie. Så ja, det går att gestalta den fulla innebörden och konsekvenserna av våldtäkt utan att göra våldsporr av det.

8) Derailed (2005) med Jennifer Aniston
Om man någonsin funderar på hur illa det blir när en våldtäkt slängs in i manus utan empati, kan man se filmen ”Derailed” av svenske regissören Mikael Håfström. Aniston själv talade mycket om scenen under lanseringen, som ett nytt steg för henne som skådespelare, ett sätt att bli tagen mer på allvar. I stället blev det en scen där hennes läckra underkläder, kropp och ganska märkliga stön är i fokus. Strumpeband som blottas och trosor som rivs sönder. Så här ”används” ofta våldtäkt i film – man säger att det är ”viktiga” scener, att det handlar om kvinnors utsatthet men i själva verket är det bara ännu ett sätt för att få visa riktigt kända kvinnor nästan nakna och flirta med porren på ett sätt som blir motbjudande i sin tvetydighet.

9) Säg att du älskar mig (2006) med Haddy Jallow
Det finns filmer med ett gott syfte som ändå hamnar helt fel. I en långdragen scen utsätts Fatou för en gruppvåldtäkt av två killar. Vi får i filmen också följa hennes kamp för rättvisa. Det är en viktig film, och jag vet att den har använts som underlag till bra diskussioner i klassrum. Men. Det finns ett pris som någon måste betala, i det här fallet en 21-årig kvinna, helt ny i filmbranschen. I en intervju i Expressen 2007 sa Jallow själv så här om inspelningen av gruppvåldtäkten, som fick avbrytas efter fjärde tagningen: ”Jag bara skakade. Det var äckligt och vidrigt och jag fick världens ångestattack. Vi fick avbryta inspelningen i två veckor för jag pallade inte. Ett tag kände jag att jag vill inte hålla på med film längre, för det var så jobbigt.”

10) Game of thrones
Jag skulle kunna rada upp filmatiserade våldtäkter i oändlighet, eftersom det sexuella våldet är så konstant närvarande på film, men avslutar med ”Game of thrones”. Detta är en tv-serie som har proppats full av sexuella övergrepp som inte fanns med i George R. R. Martins böcker, men också för att GoT faktiskt visar att det ändå sker en viss utveckling. Kritiken mot sexualiseringen av kvinnorna i tv-serien verkar ha fått effekt. Det är stor skillnad på de första säsongerna och säsong 6. Det är dock lite märkligt att de mest kraftfulla reaktionerna mot skildringar av övergrepp i tv-serien kom först med den här scenen, när Sansa Stark våldtas på sin bröllopsnatt av sadisten Ramsay Bolton. Tidigare i serien har vi bland annat sett Daenerys bli våldtagen av sin man, men med hjälp av sextips från en prostituerad lära sig att älska honom (!) och Cersei våldtas av sin bror/älskare bredvid deras döda sons kropp (!) samt otaliga andra övergrepp på kvinnor. Att just övergreppet på högadliga, lite tillknäppta Sansa upplevs som ”värre” säger kanske en del om hur många som fortfarande gör skillnad på vilken ”typ” av kvinna som utsätts.
Man kan se en annan medvetenhet i dag, mer ifrågasättande och att till exempel de båda manliga skådespelarna har fått många frågor om sina känslor inför scenen, och intervjuerna med Sophie Turner (Sansa) handlar om det sexuella våldet mot kvinnor världen över och om feminism. Men med det sagt – våldtäkt och film är något av en ohelig allians, ofta styrd av helt andra syften än att hjälpa offer eller sätta fokus på kvinnors utsatthet. Och en av de saker som slagit mig först i vuxen ålder är hur normaliserat detta har varit genom alla år av filmtittande. Hur vi alla matas med bilder som till slut blir en del av vårt eget synsätt.

Katarina Wennstam

Om debattören

  • Katarina Wennstam är bland annat journalist, författare, föreläsare och debattör och har ägnat hela sitt yrkesliv åt att belysa mäns våld mot kvinnor.
  • Hon har skrivit flera fack- och skönlitterära böcker på temat. Bland annat ”En riktig våldtäktsman”, ”Flickan och skulden” och nu senast ”Flickan och skammen”.
  • Född 1973 i Göteborg, bor i Stockholm.

LÄS MER: Experterna slår hål på sex myter om våldtäkter

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset