På en utställning om datorns historia i Linköping hittar Jack Werner spåren av den kanske största förändringen IT-teknologin gjort i oss människor. Och det är en näpsig översättare.

Datamuseet IT-ceum i Linköping finns det, bland kodkurser för barn och gamla prototyper på matematikmaskiner (som datorer kallades på 50-talet), en brittisk animation som visar nätets framväxt. En berättarröst på engelska beskriver vad vi ser, och filmen är svensktextad. Och i en kort sekvens här hittar jag spåren av den kanske största gåvan nätet gett oss: självförtroendet att själva ändra på historien.

Den brittiska rösten säger nämligen vid ett tillfälle att kunskap, innan nätet fanns, färdades mellan människor. Men svensken som textat honom låter sig inte nöja med detta, utan lägger själv till: ”(Och via böcker? Reds. anm)”

Det är ett kaxigt ingrepp att ändra på undertexten till någon annans produktion, men det går helt i linje med hur vi beter oss på internet. Facebook och Twitter frågar oss hur vi mår, och våra svar utgör våra vänners flöden. Vi ombes kommentera Youtubestjärnors filmer, och våra kommentarer hamnar ibland i deras nästa produktion. Wikipedia beror helt och hållet på vår vilja att förändra, förbättra, komplettera.

IT-ceum fyller i dagarna 10 år, och passar på att fira födelsedagen med en nyinvigning. Ungefär samtidigt har stiftelsen .SE startat upp sitt Internetmuseum, en helt igenom virtuell upplevelse där vi scrollar oss igenom historien. Och de vill bygga ut samlingen. ”Har du tips på något som borde finnas i museet?” frågar de, och bistår med en entusiastisk länk: ”Ja, jag vill bidra!”

Samma lust som fått någon att syrligt kommentera den brittiska filmen på IT-ceum utnyttjar .SE:s Internetmuseum för att växa, och jag tror det är helt rätt. När jag tittar igenom Internetmuseum hittar jag två länkar som går till artiklar jag själv skrivit, och fascineras. Jag har ju bara varit journalist i några år, ändå bedöms jag ha bidragit till nätets historia. Sedan inser jag att det inte är konstigt – vi skriver nätets historia just nu. 50 år är ingenting. Barnen som sitter och kodar framför mig kommer inta mängder av museer när 50 nya år har gått.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset