Taket på restaurang Kock & Vin är original från 1800-talet. Här handlar det om att luta sig tillbaka och under några timmar glömma allt som är skrämmande och oberäkneligt.
Taket på restaurang Kock & Vin är original från 1800-talet. Här handlar det om att luta sig tillbaka och under några timmar glömma allt som är skrämmande och oberäkneligt.

På Kock & Vin får man fullständigt bekymmersfri njutning, men inga omvälvande äventyr. Erik Almqvist blir inte besviken på bemötandet på Göteborgsrestaurangen som fått en stjärna i Guide Michelin.

Lena Garnold

”Strandfynd”.

För fyra år sedan stod jag lutad över en dator på Thörnströms Kök tillsammans med krögaren Håkan Thörnström. Snacket hade länge gått på stan: Håkan kommer att bli nästa Göteborgskock som föräras en stjärna i Guide Michelin.

Nu väntade vi på att den franska matbibeln skulle offentliggöra sina omdömen. Håkan var så nervös att han bad mig manövrera hans tangentbord.

När Michelins pressrelease uppenbarade sig på skärmen blev det ekande tyst i köket. Håkan tappade sin handduk på golvet och började svettas av besvikelse. Den nya stjärnan i Göteborg hade inte gått till honom – utan till Björn Persson på Kock & Vin.

Att få en stjärna är behäftat med vissa risker: Kraven ökar, vilket får många krögare att förändra sitt koncept och höja priserna. Men sedan jag stod där i köket med en ledsen Håkan Thörnström verkar Björn Persson ha gjort det mesta rätt.

Med den trivsamma bakfickan Björns Bar och förra årets mest omtalade Göteborgskrog, Familjen, har han under de senaste åren byggt upp ett litet imperium. Att Mannerström trappat ner har samtidigt stärkt Björns roll som stadens inflytelserikaste krögare.

Kärnan i väldet finns fortfarande kvar där allt började – på Kock & Vin. Medan Familjen serverar rustika rätter i en lokal med blodröda baldakiner, en mosaik av trasmattor på golven och väggar belamrade med foton på stammisar är allt på Kock & Vin nedtonat. Ett besök ger samma känsla som jag fått de få gånger jag checkat in på ett femstjärnigt hotell: tillvaron blir plötsligt motståndslös. Man går ljudlöst på nytvättade heltäckande mattor, sover på sängar av handbäddat tagel, och om man behöver något kan man alltid be en leende concierge med ansiktsbehandlad hy om hjälp.

Också på Kock & Vin handlar det om att luta sig tillbaka och under några timmar glömma allt som är skrämmande och oberäkneligt. Inredningen är diskret och linnedukarna sandfärgade. Väggarna pryds av oförarglig konst med sillmotiv och de mjuka matdofterna blandas med snäll skvaljazz. Även klientelet hade man kunnat finna i en hotellobby: självsäkra representationsfarbröder och nervösa par som kostat på sig att fira en gemensam högtid.

De flugklädda servitörerna guidade oss initierat genom mat- och dryckeskombinationerna. Överlag är bemötandet allt som man kan förvänta sig av en restaurang som ska vara bland de fem bästa i Göteborg.

Menyn förändras gradvis var femte vecka, men till höjdpunkterna under vårt besök hörde den perfekt tillagade ­havs­kräftan med svarta grillkolstärningar av kålrot som badade i en len kräftbuljong (235 kr) och den fasta slätvaren med brynt ­jordärts­kocks­­kräm och smält oxmärg (285 kr).

Liksom på finare hotell riskerar man emellertid att tröttna på att inget sticker ut – det behagliga blir så småningom tråkigt. Den invändningen blev dock betydelselös i samma ögonblick vi serverades den västgötska medeltidsosten Anno 1225 med bakad rotselleri och stekt lök (125 kr) till ett glas eklagrat Villa Bucci Riserva från Castelli di Jesi. Checkar man in på Kock & Vin vet man vad man får: fullständigt bekymmerfri njutning, men inga omvälvande äventyr.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset