Mäster Anders höjer temperaturen i Stockholm. Björn af Kleen ångrar alla kvällar han inte har varit där.

Fördelen med stora konstverk är att man hittar sin egen berättelse i dem. Klassiker blir klassiker av just den anledningen. Verket anpassar sig efter läsarens behov; samma sak med klassiska krogar.

Kungsholmsgrillen Mäster Anders, från 1905, besitter just den töjbara kvaliteten. I den stora skramliga hörnlokalen med varmgult kakel, schackrutigt golv och välsorterad grillmeny kan gästen själv skapa sig sin handling. Högtidsdag, vardagsmiddag eller melankolisk singelsittning? Mäster Anders, och det är sällsynt, fixar biffen. 

Delvis beror det väl på den mångskiftande publiken. I fredags delade jag lokal med ett gäng salongsfähiga frisörer från Östermalm, en fredagstrött modefotograf med tom blick samt några ståtliga innerstadspensionärer. Skilda åldrar, skilda temperament. Alla inbegripna i sina egna skådespel. Det kan också vara personalen, som äger den trygghetsbringande kombinationen av lugn integritet och tillvänd vakenhet.
 
Bartendern som serverar fördrinkar är en snacksalig lirare och vår milda servis ser bondsk ut – värdiga samtidsinkarnationer av tidlösa roller. Den tidningskritik som för något år sedan riktades mot stressad servicepersonal känns nu obefogad (även om jag generellt sett är motståndare till krogar som med våld försöker pressa in två sittningar per bord varje kväll).

Sedan har maten också sin egen episka kvalitet. Mäster Anders bouillabaisse för 235 kronor på lax, tonfisk, gambas och pilgrimsmussla är lika medryckande smakrik som den på Le Rouge – bara 145 kronor billigare. De matiga lammracksen för 269 kronor, som vi tar med en skål honungsrostade rotfrukter för 25 kronor, är träkolsgrillade till exakt rätt saftighet. Och min peppargrillade tonfisk, 259 kronor, som jag äter med färsk bladspenat och (några för få flarn) parmesan, behåller sällsynt nog sin fräschör under hela måltiden.

Mäster Anders är en grill. Och även om menyn är följdriktigt basal rymmer den frankofila delikatesser som friterade grodlår med pumpaaioli för 119 kronor. På så vis växer Mäster Anders till något mer exotiskt och finsmakar-sofistikerat än Grill Ruby, Texas Smokehouse eller andra nystartade stekhus som försöker kompensera tradition med vild inredning och importade finköttbitar. 

Mäster Anders är en klassiker och jag ångrar alla kvällar jag inte varit där.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset