På Cave de Roi bjuds både på underhållning, hjärtlig service och mat som serveras med stolthet, enligt Björn af Kleen.
På Cave de Roi bjuds både på underhållning, hjärtlig service och mat som serveras med stolthet, enligt Björn af Kleen.
Lotta Bergseth

En fryntlig kypare av bredbent grosshandlarmodell beklagar att vi är så tidiga. Klockan är strax över sju på fredagskvällen och över hundra vita stolar på Cave de Roi i Huvudsta centrum gapar tomma. Källarmästaren erbjuder sig att ringa in kvällens magdansös litet tidigare, i vanliga fall skakar hon loss framåt midnatt. ”För din skull” skrockar han och tittar mig varmt i ögonen.  

Cave de Roi, Kungens källare, är kritvit, blankvit, så bländande vit att jag halkar på väg till badrummet. När den tidigarelagda scenunderhållningen inleds runt tio tänds en logotyp i blått och silver. Man har utsikt över en köpcentrumparkering där en wellpappkartong blåser runt i snöröken utan att lyckas ta sig därifrån.
”Vitt är fint, faktiskt”, säger källarmästaren, som vi kan kalla herr Markurell, och min kompis säger att det känns som han är med i en SVT-dokumentär.

När magdansösen stämplar in är vi sammantaget sju gäster i Kungens källare. Kvinnan, i min egen ålder, lättklädd och kurvig, hoppar energiskt mellan borden för att inhämta kollekt i troskanten eller för att bjuda upp till dans, vilket vi först är för blyga för. När magartisten ersätts med en sång- och dansflicka i silvertights faller dock en av oss till föga och tar några stapplande steg.

Misär? Ändå inte. Faktum är att den kliniska melankolin i Huvudsta centrum uppvägs av en nästan småborgerlig puttrighet. Servicen är hjärtligt omsorgsfull som på en charterresa och maten är tillredd och serverad med spänst och stolthet. Till mjuka Julio Iglesias-toner tuggar vi ostrullar och spenatknyten som båda är friterade med sans. Vi doppar i silad yoghurt och i hummus som är kornig och krämig.

Grillmixen, för 195 kronor fatet, vi var tre som delade på två, bjöd på en kyckling som var kaxigt kryddad och så mör att den nästan upplevdes confiterad. Vi reste till Huvudsta för att utforska libanesiska specialiteter (lammtestikel). Dessa serveras inte vintertid.

Även dessertmenyn var decimerad. En kypare som påminde om Ismael i Fanny & Alexander försökte pracka på oss en bricka med vanliga sockerbitar, innan det att Markurell räddade oss med frukt och traditionell hostmedicinsprit.

Kul, kan man säga om Cave de Roi och mena det.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset