På Matbaren får gästen mer än vad hon betalar för. Björn af Kleen har kul på stans mest självklara krog.

Branschtidningen Restaurang­världen gör årligen en omröstning bland ett sjutiotal svenska krögare om deras favoritetablissemang. Två år i rad har Mathias Dahlgrens Matbaren vunnit utmärkelsen ”Kockarnas krog”.

¨Det är alltså bakfickan till Dahlgrens tvåstjärniga lyxkrog på Grand Hôtel som kollegorna prisar. Det är ingen överdrift att påstå att detta märks i Stockholms restaurangutbud.

Matbaren börjar bli som Levi's 501 – själva urkunden som lyckosökare i branschen hoppas kunna göra en fullgod kopia av. Många nya restauranger som serverar ambitiösa mellanrätter i en vacker och färgrikt allmogemondän pubmiljö står i skuld till Mäktige Mathias; Bamse på Blasieholmen.

Detta är, får man konstatera, välförtjänt. Efter bara några år har Matbaren ett slags självklarhet i sina uttryck som få konkurrenter är i närheten av. Dess-utom har man trots alla utmärkelser och den stadiga tillströmningen av välbärgade gäster hållit kvar i sin prisbild – vilket i sig är en kvalitet. En smulpaj på äpplen med vaniljglass, bäst i stan, kostar 95 kronor.

Allt är inte billigt – men Matbaren skulle kunna höja priserna och ändå dra gäster. Baren ska mätta en bred målgrupp, har Bamse brummat. Något ligger det i den utfästelsen. Det finns inget splittrat eller sökt i Matbarens mix av auktoritärt matkunnande och avslappnat bistro-bemötande.

Jag äter en bedövande fräsch sashimi på salmalax och renkalv för 225 kronor men blir bestämt avrådd när jag ber om en kyld vodkashot till – och i ställer ger mig bartendern några droppar pepparrotsnaps.
I den tillrättavisningen finns bara omtanke.

Mitt sällskap sammanfattar Matbaren som att ”man får mer än vad man betalar för” och just känslan av lågmäld generositet präglar besöket. Milkshaken på körsbär för 60 skulle dock behöva bli mindre slimmad. Annars är det jävligt gott – en kebab med bräckt killing för 225 spänn smakar lika omedelbart som gatukökets, bara lättare och utan det buktryck som kommer med budgetvarianten.

En tallrik matjessill med betor, kapris och äggula för 185 låter som skafferirester, men smakar som en midsommarafton. En bitter citroncrème med maräng, honung och vanilj för 115 på det och vi har en prisvärd trerätters som varken bländar med pretentiöst prål eller klubbar med kolesterol.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset