Här i Kalifornien kostar det ibland 50 cent eller 1 dollar att köra på en viss vägsnutt. Till exempel att använda Golden Gate eller någon av de andra broar som tar bilisterna över San Franciscos jättelika bukt. Den som inte vill betala får ta en annan väg – till exempel köra runt bukten.
I frihetens förlovade land är det vanligt med biltullar. Här finansieras nämligen vissa vägar just så: det är de som utnyttjar någonting som också ska betala kalaset. Inte alla andra. Det är en ädel tanke och därför betalar jag med glädje biltullar här i USA.
I Sverige är det annorlunda. Där har vi bilister redan finansierat vårt vägnät många gånger om via skyhöga bensin- och kommunalskatter, och det sista vi behövde var ytterligare en skatt.
Om två veckor släcks dock Stockholms digitala ringmur av biltullar ner och hårt pungslagna bilister får slicka sina sår fram till folkom-röstningen i september. Hur utgången blir vete fåglarna, men svenskarna brukar ju vara bra på att vädja om att få betala mer i skatt. Om det skulle bli ett nej så återstår dessutom att se om Annika Billström & Co verkligen kommer att skrota det 3,8-miljardersprojekt som hon ljög sig fram till i förra valrörelsen.

Men tro nu för Guds skull inte att experimentet bara var en Stockholmsföreteelse. Huvudstadens invånare råkade bara bli försökskaniner för den lag som riksdagen stiftade för hela Sverige och miljöpartiet har redan börjat ställa krav på biltullar även i Göteborg och Malmö. Till att börja med.
Hur har det då gått med experimentet? Ja, alla parter verkar vara överens om att trafiken har minskat med 25 procent. Enligt miljöpartiet och Billström är detta en succé.
Men man kan också vända på steken. Betänk att 25 procent av de människor som anser sig behöva en bil för att få ihop sina liv nu har fått sin vardag styrd av politikerna. Det hetsas och stressas för att hinna med hämtningar och lämningar på dagis, det kånkas idrottsutrustningar och barnvagnar på bussar och tunnelbanor. Bara de rika njuter av den fria väg som biltullarna erbjuder i innerstaden.

Det mest patetiska är att eländet är framtvingat av ett miljöparti som bevisligen företräds av hycklare: riksdagskvinnan Yvonne Ruwaida krigar hårt för att svenskarna ska åka mer kollektivt, men när hon själv avslöjades med att åka taxi till och från riksdagen för 75 000 skattekronor om året så hette det plötsligt att ”även taxi är kollektivtrafik”. En annan av partiets främsta företrädare, Peter Eriksson, drev en tuff kampanj mot så kallade stadsjeepar tills han togs med brallorna nere och det visade sig att han själv kör, just det, stadsjeep. Ja, vad ska man säga ...
Här i Kalifornien, som var 20 år före Sverige med katalysatorbilar, skulle väljarna aldrig låta sig luras av en sådan dubbelmoral. Till och med guvernören och miljövännen Arnold Schwarzenegger har för länge sedan bytt ut sin bensinslukande Hummer mot en miljöbil. Så till skillnad från Peter Eriksson och hans stadsjeep skulle Schwarzenegger alltså slippa biltullar i Sverige eftersom just miljöbilar är undantagna från skatt.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset