Tänk om jobbet inte alls är svaret på frågan om meningen med livet?, skriver Lisa Magnusson.
Tänk om jobbet inte alls är svaret på frågan om meningen med livet?, skriver Lisa Magnusson.

Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis, heter det i Anna Karenina.

Lite samma sak verkar det vid en första anblick vara med jobb: Det finns många skäl att vantrivas, och att ha mer att göra än man hinner med brukar framhållas som det allra främsta. Men även sysslolöshet på arbetet är ett stort problem, det menar sociologen Roland Paulsen (DN 18/12). Han har själv jobbat som spärrvakt i tunnelbanan, vilket innebar en otrolig mängd dötid.

”De få gånger någon kom med sina biljettremsor reagerade jag i allt högre utsträckning med irritation. Jag slutade hälsa. Drämde redigt och hårt ned stämpeln och viskade ‘gå'”, skriver han. Han löste det genom att använda arbetstimmarna till att jobba med det som, ironiskt nog, sedan utmynnade i en sociologisk avhandling om just ”tomt arbete”. Ändå hatade han jobbet så mycket att det ibland ”svartnade” för honom.

LÄS MER: Ingen vinner på en värld där vi skyller på varandra 

Hans text är intressant, eftersom den är öppen på ett sätt som argumenterande texter sällan är, och för att han är konsekvent nog att medge sin egen inkonsekvens, som det faktum att han i många avseenden trots allt kände sig friare där i spärrkuren än vad han gjorde på exempelvis universitetet. Men också för det ytterligare skäl till hans avsky som framgår mellan raderna: bristen på en större och högre mening, på lycka.

Föreställningen att jobbet nog liksom borde vara något mer än bara ett jobb har blivit allt vanligare på sistone, inte minst för att det finns grova pengar att hämta i den för diverse coacher och också för att den är politiskt bekväm: Den som inte trivs med arbetet bör blicka inåt sig själv, istället för utåt, uppåt. Man förväntas numera ha roligt och se till att utvecklas som människa alldeles oavsett vilka arbetsuppgifter man har. Gud nåde den som säger att hennes jobb bara är ett jobb, att det är bra så.

Tänk om jobbet inte alls är svaret på frågan om meningen med livet? Om det tvärtom vore bättre ifall vi kunde skala av oss dessa grumliga föreställningar, ända ned till grunden som är att lönen för arbete är pengar, att det faktiskt är så transaktionen ser ut. När man väl förstår det inser man även att det inte rör sig om någon jämlik relation, inte så länge det finns fler arbetstagare än jobb, och folk har hyra, räkningar och mat att betala.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Ingen jävel ska bestämma hur kvinnor ska klä sig

Den grundläggande tryggheten i att kunna försörja sig, och det utan att slita ut sig så att man varken har tid eller ork över till annat, är därför vad som borde stå i fokus. Och lycka? Det är en sällsam känsla som infinner sig lite då och då. Ibland för att man gjort sig förtjänt av den, ibland som ett plötsligt och helt oväntat kvillrande. Precis som i resten av livet.

+ Musikhjälpen samlade i år in 49 miljoner till barn i krig, vilket är rekord. Det är inte bara glädjande för att det kommer att göra stor nytta, utan också för att det inger hopp om mänskligheten.

– Av romaner krävs numera autencitet, medan nyheter får vara hur fiktiva och lögnaktiga de vill. Kan vi ändra det förhållandet, tack?

LÄS MER:Kvinnors rätt till sin egen kropp måste bli en självklarhet 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset