Marcus Leifby har tröttnat på Anders Svenssons snack i rutan.
Marcus Leifby har tröttnat på Anders Svenssons snack i rutan.

"Ooouuchh", "wooooaaahh" och "uuuäääeeej". Taco-Anders har gått i skrikfällan precis som så många andra expertkommentator före honom, skriver Marcus Leifby.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Sveriges playoff-spel till VM i Ryssland 2018 lottas under tisdagen och kan, oavsett motstånd, bli outhärdligt på flera sätt.

I förra veckan avslutade Sverige VM-kvalet genom att slå ett högst mediokert Luxemburg och senare förlora med två mot Nederländerna. Kanal 5 sände båda matcherna, deras reklamplottriga tv-tid var evighetslång men det bestående intrycket var ändå bitittarens insatser.

När blev Anders Svensson en stollig supporter? När skedde denna ”glennifiering”?

Det har gått 3,5 år sedan Anders Svensson klev in som expertkommentator och det var många som tidigt såg potentialen. Mittfältaren hade ju varit en av de mer talföra i landslaget, en av de 
”frispråkiga” även om ­kraven inte var särskilt höga, det är ju ändå svenska landslagsmän i fotboll vi pratar om. Svensson med sin rutin, sina 148 landskamper. Svensson med sin BLICK för spelet. Svensson, Svensson.

Men, det är inte längre hans blick eller expertis som gör att man hajar till, det är hans fabricerade explosivitet som gör att man helst av allt vill byta ut teven mot ett stort, otympligt och TIGANDE gustavianskt linneskåp med ornament. Bölandet så fort Sverige bryter in i offensivt straffområde. Oooouuchh:andet, wooooaaahh:andet och uuuäääeeej:andet som följer efter varenda avslut mot mål.

Utvecklingen sedan ­Svenssons expertdebut för 3,5 år sedan har varit högst ordinär. Svensson har, precis som många andra tv-experter, gått i skrikfällan, hellre skrika vad som helst än att inte säga någonting.

Jag skriker, alltså finns jag.

LÄS MER: Leifby: Sportfilmerna vi vill se efter ”Borg”

En förklaring är förstås att det finns en marknad för tv-experter i dag som inte fanns för 15, 20 år sedan. Skriker de tillräckligt högt, länge och skärande samtidigt som de visar geist kanske ett annat tv-bolag hör av sig. Här gäller det att sälja sig själv, ligorna, matcherna och KÄNSLORNA. Tv-bolagen köper sändningsrätter för miljarder vilket gör att de heller inte blir en objektiv ­avsändare utan en samarbetspartner med gemensamma intressen – och i dessa miljardaffärer går också mycket integritet förlorad.

Det finns inte längre någon som vågar vara tyst trots att det är tystnad som vi (vi som sitter och ser att skottet går i mål och inte behöver någon som skriker att det är mål) mest av allt vi ha. Vi känner på egen hand, i stunden, och behöver inte någon som känner så där överdrivet mycket åt oss.

Fortsätter Anders Svensson så här bör han kroppsmålas i gult och blått, bestyckas med pompoms, flapp-flapp-keps, två handklappor 
och lyftas bort från pressläktaren och fyra–fem sektioner åt vänster eller höger. Till stommen av den svenska hejarklacken som han – uppenbarligen – helst av allt vill vara en del av.

Marcus Leifby

Tre grejer jag inte missar i veckan

• Sveriges play-off-lottning… sker på tisdagen, och det är garanterat skrikfritt. Om man följer det på text-tv.
• Smålandsderbyt… i Hockeyallsvenskan mellan Tingsryd–Troja. Traditionellt, inte trendigt.
• Champions League…? Njae, inte den här veckan heller.

LÄS MER: Leifby: 40 år av nörderi – hurra för ”Sportnytt”!

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om sverige fotboll