"Liten libero. Stor ledare", skriver Marcus Leifby om Franco Baresi som spelade 20 år i AC Milan.
"Liten libero. Stor ledare", skriver Marcus Leifby om Franco Baresi som spelade 20 år i AC Milan.

I söndags tackade Roma-legendaren Francesco Totti för sig och på lördag spelar åldermannen Gigi Buffon Champions League-final med sitt Juventus. En annan ärrad kämpe, Metros Marcus Leifby, har tjatat hela veckan om att få lista sina trotjänarfavoriter från sportens värld och... visst, låt gå.

Franco Baresi, 20 år i AC Milan

Inledde sin karriär under självaste Il Barone (Nils Liedholm) i slutet av 70-talet och tillhörde sedan den rödsvarta delen av Milano under resten av sin karriär. Såg alltid ut att vara 52 år. Stod alltid rätt. Vann Europacupen tre gånger. VM-guld 1982. Paolo Maldini spelade fler säsonger i Milan men vad hade Maldini varit om inte Baresi funnits där? Liten libero. Stor ledare.

Jane Björck, 30 år på SVT-sporten

Firar 30 (!) år på tv-sporten i år och inspirerar många (inklusive mig) lika mycket i dag som hon gjorde 1987 och kanske framför allt under VM i Italien 1990. Sedan dess? 16 mästerskap till. Rösten. Språken. Tryggheten. Trovärdigheten. Trotjänaren. Jane.

Larry Pilut, trollkarlen från Tingsryd

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade en hockeyklubba i en svångrem runt halsen. Från Detroit, via Sveg, till Tingsryd. Och jag är så inihelvetes glad för att han gjorde det. För ingen annan idrottare har underhållit mig mer i min ungdom – live – än Larry Pilut. Det blev 15 säsonger i lilla TAIF och 666 poäng på 552 matcher. Förmodligen fler. Och i dag är han assisterande tränare i klubben. Lääärry!

Hanna Ljungberg, mesta mästare i Umeå

Inledde visserligen sin karriär i Sunnanå SK men kom till Umeå IK 1998, stannade karriären ut och var en stöttepelare i den hegemoni som Umeå IK byggde upp under 2000-talet. Hanna var med och bärgade sju SM-guld – samtliga sju som klubben någonsin tagit. Vem har gjort något liknande? Vem!?

LÄS MER: Marcus Leifby: Här är Sveriges mest folkkära landslag

Tord Grip, 100 år som fotbollstränare

En trotjänare som trotjänare. Den förträfflige Tord Grip har tränat fotbollslag i hela världen sedan slutet på 60-talet. Och han ger sig inte. Efter att ha kamperat ihop med Sven-Göran Eriksson i Lazio, Englands landslag och Manchester City har han under senare år tagit på sig lite mindre svulstiga uppdrag – men därmed inte sagt att de inte är viktiga. Senast i raden av tränarjobb; ett mer eller mindre ideellt uppdrag som assisterande förbundskapten för Kosovo och ett ännu mer ideellt uppdrag som coach för ett Korpen-lag i Stockholm.

Matt Le Tissier, Southampton-ikon

Kom ni dragandes med Giggs, Scholes, Terry och Carragher ni, men för mig är Le Tessier ändå större. Han spelade hela sin karriär, trots uppvaktning från större klubbar med fetare lönekuvert, i… Southampton. Gjorde bara snygga mål. Missade aldrig en straff. Jo, en. Det går inte många lördagar eller Premier League-sändningar utan att jag förväntar mig att ”Le God” ska dyka upp och daska in en volley från 22 meter.

Ray Bourque, bossen i Boston

Bourque spelade 20 säsonger i Bruins och förlorade två Stanley Cup-finaler innan han flyttade till Colorado. Vad händer? Han vinner Stanley Cup direkt. Vad göra? Han tar med sig bucklan hem till Boston. Och? Han hyllas storartat. Som den Bruins-spelare han alltid varit, och alltid kommer att vara.

LÄS MER: Marcus Leifby: Det är dags att bannlysa detta otyg till pappersark

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset