Det är runt furubordet i Sven Lindqvists kök som han och Stefan Jonsson har samtalat kring Lindqvists författarskap.
Det är runt furubordet i Sven Lindqvists kök som han och Stefan Jonsson har samtalat kring Lindqvists författarskap.
Litteratur TT

Det är genom att dikta om verkligheten som Sven Lindqvist har kommit underfund med den. I en nyutkommen intervjubok samtalar han med kritikern och författaren Stefan Jonsson om sitt skrivande och sin sanningskonst.

Tvärlitteratur är ett begrepp som har föreslagits för att omfatta Sven Lindqvists författarskap. Under 1960- och 70-talen skrev han minst tre böcker efter att ha kört Volvo Duett från Indien till Sverige och sedan genom hela Sydamerika.

Om "Utrota varenda jävel", en av hans mest uppmärksammade titlar, enbart hade rymt vetenskapliga fakta om kolonisatörernas sadism och brutalitet i Kongo hade den aldrig blivit till den omskakande och starka läsupplevelse som den är. Även kärleken till en surt doftande farmor finns med, liksom Saharaöknens mystik och ödslighet.

Själva konsten ligger i formen, att lyckas få ihop till synes helt olika material till en betvingande gestalt, konstaterar författaren och kritikern Stefan Jonsson.

"Sanningskonst" är den titel Sven Lindqvist föredrar själv och så heter också den nya samtalsboken.

Det är en bra titel, annars hade jag inte behållit den. Förhållandet mellan tanke och konst var viktigt redan i min första bok, "Ett förslag", där förslaget gick ut på att inte se romanen som den enda prosakonsten. Själv ville jag dra en lans för essän som den kraftfullaste konstarten, där det mesta var ogjort, säger han.

Ur kärleksbreven

"Ett förslag" från 1955 vaskade han fram ur kärleksbreven till sin första fru Cecilia Lindqvist. "Skriv brev!", "mjölka varje dag", skriver Sven Lindqvist i den nya samtalsbokens avslutande kapitel där han radar upp praktiska råd som lär bli inslag på många framtida skrivarutbildningar. Påståendet får honom att skina upp.

TT: Är den här boken en form av testamente?

Jag har inte krupit ner i kistan ännu, jag ser den inte som mitt sista ord.

I dag är han 85 år och lever sedan många år med Parkinsons sjukdom. Orden kommer långsamt men med bibehållen pregnans. Tillsammans med Stefan Jonsson har han systematiskt läst igenom sina 35 böcker och haft ett pågående samtal, i tal och skrift.

Klar bevekelsegrund

Stefan Jonsson, redaktör för Sven Lindqvist när denne skrev för Dagens Nyheters kultursida, senare vän och författarkollega, har sin bevekelsegrund klar:

I takt med att politiken blir förljugen samtidigt som journalistiken blir mer kommersiell och likriktad är det viktigt att påminna om hur det subjektiva reportaget eller den dokumentära essän kan nå fram till sanningen om verkligheten. I mina ögon är det få i efterkrigstidens Sverige – och internationellt – som lyckats lika bra med detta som Sven Lindqvist.

Hur står sig då de sanningar som uppenbaras?

Det är en stor beställning du gör, att man skulle kunna innefatta en hel produktion av 35 böcker och sätta stämpeln "sanning" på dem, invänder Sven Lindqvist.

Studerande kväkarna

Själv förvånades han över upptäckten av hur många skepnader demokratifrågorna tar i hans böcker: som ung studerade han kväkarnas enighetssträvan, på 1970-talet skrev han en praktisk handbok, "Gräv där du står", för var och en som ville undersöka arbetets historia och sin egen arbetsplats.

Stefan Jonsson lyfter fram den klarsyn som finns redan på 1950-talet om att västvärlden vilar på en djupt motsägelsefull kombination av å enda sidan frihet och demokrati, å andra sidan rasism, kolonialism och förintelse. Temat lyfts fram även i "Myten om Wu Tao-tzu" från 1967.

Det är i mina ögon en stark sanning och något mycket bestående.

"Myten om Wu Tao-tzu" avslutas med en framtidsprofetia där den en gång utblommade rasismen i Europa återuppstått och de vita folken slutit sig samman för att försvara sina privilegier. Enkla konstateranden som 51 år senare ter sig skrämmande aktuella.

Allt har slagit in, framhåller Stefan Jonsson. Sven Lindqvist håller med, men konstaterar också att en betydande del av jordens befolkning har förbättrat sina levnadsvillkor under den tid som han har skrivit.

Samtidigt har skillnaderna mellan rika och fattiga vidgats kraftigt, säger han och söker i minnet efter en faktauppgift i den nya samtalsboken:

Världens 80 rikaste människor äger just nu, enligt Oxfam, lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen. Även det en demokratifråga som Sven Lindqvist vägrar att släppa.

Det är runt furubordet i Sven Lindqvists kök som han och Stefan Jonsson har samtalat kring Lindqvists författarskap.
Det är runt furubordet i Sven Lindqvists kök som han och Stefan Jonsson har samtalat kring Lindqvists författarskap.
Sven Lindqvist är berest som få, både i den fysiska världen och bland böckerna i sitt bibliotek.
Sven Lindqvist är berest som få, både i den fysiska världen och bland böckerna i sitt bibliotek.
Sven Lindqvist lever sedan många år med Parkinsons sjukdom. Orden kommer numera långsamt men med bibehållen pregnans.
Sven Lindqvist lever sedan många år med Parkinsons sjukdom. Orden kommer numera långsamt men med bibehållen pregnans.
Sven Lindqvist och Stefan Jonsson lärde känna varandra när de båda jobbade på Dagens Nyheters kultursida. Arkivbild.
Sven Lindqvist och Stefan Jonsson lärde känna varandra när de båda jobbade på Dagens Nyheters kultursida. Arkivbild.
Det är viktigt att kunna låta olika typer av skrift gå in i varandra, att låta en dröm plötsligt skjuta upp i medvetandet i ett gym där jag ligger och lyfter tunga vikter. Eller rasismens idéhistoria i en buss i North Carolina där bara de vita fick sittplats.

Författaren Sven Lindqvist om sitt sätt att skriva.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset