Att ha cancer är visst en kamp – mot folks oändliga dumhet. Jag inser det när jag ser en kvinna på Twitter lägga upp en bild av sin cancersjuka dotter som håller i en munk med färgglatt strössel, skriver Lisa Magnusson.
Att ha cancer är visst en kamp – mot folks oändliga dumhet. Jag inser det när jag ser en kvinna på Twitter lägga upp en bild av sin cancersjuka dotter som håller i en munk med färgglatt strössel, skriver Lisa Magnusson.

Det skär i hjärtat på mig att en mamma känner sig tvingad att försvara att hon gett sitt svårt sjuka barn en munk, skriver Lisa Magnusson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det händer ibland att jag ångrar mina texter. Nu till exempel. Jag ångrar en grej jag tidigare skrivit om cancer. Jag vände mig då mot militärterminologin som används om de som fått denna diagnos. De beskrivs som tappra krigare som ska besegra tumören, och om de dör sägs det att de har ”förlorat kampen”.

Det är ingen kamp, menade jag. Det är grymt att beskriva det så. Människors allmänna inställning påverkar inte deras hälsa, deras käckhet kan inte göra dem friska, den enda boten är medicinsk behandling. Och ibland inte ens det.

Men jag hade fel. Att ha cancer är visst en kamp – mot folks oändliga dumhet. Jag inser det när jag ser en kvinna på Twitter lägga upp en bild av sin cancersjuka dotter som håller i en munk med färgglatt strössel. Kvinnan skriver:

”Jag postade den här bilden på Linnea & blev kritiserad för att jag gav ‘cancerbomben’ till henne dvs socker. Om vi struntar i faktumet att det inte finns tillräckligt bevis för att kolhydratfri kost skulle hjälpa kan man tänka på det att 1. Cancersjuka barn har problem att gå upp i vikt om de inte tar steroider. Vi kämpar ständigt med att hon ska behålla vikten hon hade innan sjukdomen. 2. Vi tänker ständigt på livskvalite. Vi är bara överlyckliga att hon fortfarande önskar sig saker att äta. 3. Hon bara slickade på strösseln & tog inte ens en bit. Hon gillar inte sötsaker nu.”

LÄS MER: Lisa Magnusson: Vem, förutom de mest dumlojala, kommer att applådera den här smörjan?

Det skär i hjärtat på mig att en mamma känner sig tvingad att försvara att hon gett sitt svårt sjuka barn en munk. ”Hon bara slickade på strösseln & tog inte ens en bit”, de orden ger mig tårar i ögonen. Och jag har sett samma försvar, samma försök att värja sig, förr. Hos Barbara Ehrenreich. Hos den nu döda Kristian Gidlund.

Det är inte en uppriktig vilja att hjälpa som får folk att oombett häva ur sig ”goda råd” om cancer, det är ren beskäftighet. Och det gör mig ledsen att de ger sig på människor som redan mår skit. Som behöver få riktigt stöd, inte kritik från någon idiot som har läst någonting på internet och tänker sig för i exakt 0 sekunder.

Lisa Magnusson

Plus: Sök på ”Tig Notaro live” på Spotify. Lyssna på hela skivan. Det är ingen skiva, det är en fantastisk ståuppshow om cancer.
Minus: Linnea har blivit bättre. Men helt frisk är hon inte.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Politikernas skatteslöseri visar brist på lojalitet med väljarna

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om barn Cancer