Föreställningen "Jihadisten" på Göteborgs stadsteater har väckt starka känslor redan innan någon hunnit se den.
Föreställningen "Jihadisten" på Göteborgs stadsteater har väckt starka känslor redan innan någon hunnit se den.

"Ingen har hunnit se den, vilket dock inte hindrat någon från att indignerat uttala sig. För det är det blotta faktum att denna pjäs alls existerar som anses vara fel, det anses nämligen "ursäkta" terrorism", skriver Metros kolumnist Lisa Magnusson.

”hej! hur många aborter har du krävt? ligger du på 3 aborter? ser du det som preventivmedel? anser du att skattebetalarna ska betala dina skrapningar?” Detta meddelande fick författaren Karolina Ramqvist skickat till sig av en främling på Facebook efter romanen Alltings början, trots att den obs, obs! alltså är en roman och därmed inte handlar om henne.

Och det är ju just typiskt. Fiktionen har i flera år inte bara förväntats vara självupplevd. Rollfigurerna förebrås dessutom för sina beteenden, som vore de verkliga personer.

Helt och hållet uppdiktade tv-serier analyseras, bedöms och döms utifrån denna premiss. Noora i ”Skam” är till exempel inte en mångbottnad rollfigur, utan förkastlig eftersom hon inte beter sig som en god, feministisk förebild.

Vår tid är besatt av det sanna, det autentiska, det riktiga det rätta, ja för det hela slirar ju snabbt över i ren moralism. Sista skriket är en pjäs som heter Jihadisten, som enligt egen utsago, resonerar kring vad som får unga människor att lämna det trygga Välfärdssverige och välja att delta i ett blodigt krig i en annan del av världen.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Därför skriver arbetarklassen ”Carpe Diem” i sina hem

Ingen har hunnit se den, vilket dock inte hindrat någon från att indignerat uttala sig. För det är det blotta faktum att denna pjäs alls existerar som anses vara fel, det anses nämligen ”ursäkta” terrorism. Som om det handlade om att ge en faktisk terrorist scenutrymme, snarare än om en fiktiv berättelse om vad ondska är.

Folk gapar i sociala medier om det hemska i att Jihadisten vill ”förmänskliga” terrorister. Riktigt allvarligt blir det när faktiska politiska makthavare börjar lägga sig i. Som när den liberale riksdagsledamoten Robert Hannah twittrade i dagarna om att pjäsen han inte sett är ”helt förkastlig”.

Och i Aktuellt sa den moderate riksdagsmannen Hanif Bali härom kvällen:”Om vi bara lade ned en bråkdel så mycket energi vi lägger på att försöka förstå dem på att försöka hindra de här människorna, då hade vi faktiskt fått ett mycket bättre resultat.”

Alltså: 150 personer har återvänt till Sverige efter resor till IS kalifat. Den socialdemokratiska regeringens nuvarande strategi har varit under all kritik – om det ens går att kalla det en strategi. I dagsläget verkar hoppet naivt stå till att dessa personer själva ska anmäla sig för lite samtalsterapi och därigenom komma på bättre tankar.

Men Hanif Bali med fleras förhållningssätt är faktiskt inte ett dugg bättre. För hur ska man kunna hindra framtida terrorister om man inte vill förstå vad som driver dem utan bara avfärdar dem som djävulen?

De enda som tjänar på att IS mytologiseras på det sättet är IS själva. I själva verket är terrorister förstås bara människor, det enda som skiljer dem från oss är i slutänden de ofattbara grymheter de tar sig rätten att begå mot andra. Och det finns varningssignaler som vi måste lära oss att tyda, riskfaktorer som vi måste lära oss att identifiera.

Vi måste, helt enkelt, lära känna våra fiender för att kunna känna igen dem. För fienden är inte en påhittad pjäs som kanske är usel, kanske inte. Fienden är de livs levande, verkliga terroristerna mitt ibland oss.

Lisa Magnusson

Plus: Vårvädret. Jag hade helt glömt hur härligt det kunde vara att vistas utomhus!
Minus: Bakslagen. Ja, jag inser att de soliga fina dagarna förmodligen snart kommer att åtföljas av en snöstorm.

LÄS MER: Amat Levin: De som skjuts ihjäl är inte ansiktslösa kriminella

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om terror Teater