De förväntar sig att övertyga andra, men de lämnar inga öppningar eller ens sprickor att ta sig in igenom, de visar inget av det intresse för andras åsikt som de så arrogant förväntar sig av sina mottagare, skriver Lisa Magnusson.
De förväntar sig att övertyga andra, men de lämnar inga öppningar eller ens sprickor att ta sig in igenom, de visar inget av det intresse för andras åsikt som de så arrogant förväntar sig av sina mottagare, skriver Lisa Magnusson.

Det är en fråga som alla parter har anledning att ställa sig under valrörelsen, skriver Lisa Magnusson.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Människor ändrar sig. Alla pengar och all energi som läggs på den svenska valrörelsen utgår från just denna vetskap: Människor ändrar sig.
Det är bara det att det sker allt mer sällan numera. Snarare ökar klyftorna, även bland dem som egentligen är rätt lika. Och det finns en förklaring till det.

Se bara på Sverigedemokraterna, som på riktigt försöker tuta i folk att Sverige kan delas upp i ”de som förstör vårt land och de som arbetar för att rädda det”.

Se på Svenskt Näringsliv, som lagt miljoner på klumpiga memes i stil med att håna en viss makthavare för att han är tjock och att ljuga om att Socialdemokraterna vill återinföra arvsskatten.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Politikernas skatteslöseri visar brist på lojalitet med väljarna

Och se på LO:s valfilmer med ”vanliga svenskar” som sitter och pratar styltigt om hur alla utom sossarna och facket vill ha en värld där ”ingen får bli sjuk, ingen får skaffa barn, ingen får bli äldre”.

Ja, tyvärr är detta nivån. Och tyvärr får de många upprörda protesterna bara kampanjmakarna att gnugga händerna, de gör diagram över antal ”interaktioner” och de använder ord som ”snackis”.

Snackis, det betyder något som folk pratar om. Men det pratas snarare i enlighet med det där gamla talesättet om att alla känner apan, men apan känner ingen: Folk pratar om LO, inte med LO. Faktum är att LO:s valfilmer över huvud taget inte bjuder in till samtal.

De förväntar sig att övertyga andra, men de lämnar inga öppningar eller ens sprickor att ta sig in igenom, de visar inget av det intresse för andras åsikt som de så arrogant förväntar sig av sina mottagare. De bjuder inte ens på spetsiga argument att tänka över.

LÄS MER: Lisa Magnusson: Nästan alla självmord är olyckor

I stället sitter någon där och är undersköterska, ja och därtill förtroendevald socialdemokrat, vilket inte framgår. Hon pratar som om det vore riksdagen som bestämde hennes lön, snarare än det lokala landstinget, trots att hon som politiker förstås vet hur det ligger till.

Jag skulle gärna lyssna på henne om hon tog av sig sin stärkta partirock. Men vem, förutom de mest dumlojala, kommer att applådera denna smörja? Det är en fråga som alla parter har anledning att ställa sig under valrörelsen.

Lisa Magnusson

Plus: Facebook är kaputt, Twitter förpestat av porrbotar, syret är slut och pseudoupprördheten har sedan länge passerat bäst före-datum. Nu måste det ju snart komma, det där nya alternativet till sociala medier?
Minus: Varför kommer det aldrig, det där nya alternativet?

LÄS MER: Lisa Magnusson: Rasisterna blir alltid överkörda av verkligheten

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset