Lovisa var 19 år gammal när hon blev deprimerad för första gången.
Lovisa var 19 år gammal när hon blev deprimerad för första gången.

Lovisa Wadman blev diagnostiserad som bipolär 2010. I dag, sju år senare, är hon lyckligare än någonsin. Det är mycket tack vare att hon hittade nya sätt att må bra på – som att löpträna. ”För varje steg jag tog, sprang jag längre från det som gör ont”.

Det var längesedan nu, men Jönköpingsbon Lovisa Wadman minns det som i går. Det var på 19-årsdagen som hon drabbades av sin första depression. Och efter två år av återkommande depressioner fick hon sin diagnos år 2010. Lovisa fick veta att hon var bipolär.

– För mig uttryckte sig bipolariteten genom snabba, men djupa, depressioner som kom och gick. Trots att jag satt i en grupp, omringad av vänner, kunde jag känna mig helt ensam, i en helt annan värld, säger hon.

Lovisa beskriver det som ett mörker som greppade tag i henne.

– Allt som jag tyckte var så kul innan jag blev sjuk, kunde jag inte uppskatta på samma sätt. Allt som varit så lätt innan, blev helt plötsligt så svårt.

LÄS MER: Therése, 25, berättade om sin psykiska sjukdom – hyllas på nätet

Lovisas bipolaritet behandlades med antidepressiva mediciner. Litium, bland annat. Medicinerna hjälpte Lovisa att undvika de allra djupaste dalarna av depressionerna, men utöver det blev det mer som en belastning, på grund av biverkningarna.

– Jag blev mer sängliggande än vad jag var innan jag började ta medicinen, och kände mig överlag helt avtrubbad. Det var som att min själ hade försvunnit, och ersatts av en robot, säger Lovisa.

Löprundorna vid Vättern har gett Lovisa ett lugn.

Nyckeln till att må bättre fann hon i stället i naturen – och i löpspåren.

– Tidigare har jag verkligen hatat att springa, och jag kunde inte för mitt liv förstå hur folk kunde utsätta sig för det. Det hade verkligen inte varit något för mig. Men när jag började med det blev jag helt kär.

– Löpningen ger mig stunden att bli avslappnad, jag kan andas på ett helt annat sätt. Jag känner mig fri när jag springer, fortsätter Lovisa.

Det var för två år sedan, när biverkningarna av medicinerna blev för mycket, som Lovisa började leta efter nya sätt att tacklas med sin sjukdom. En kväll satt hon hemma i soffan, zappade på tv:n och hamnade mitt i en dokumentär.

Dokumentären handlade om en man som blev ordinerad fysisk aktivitet mot sin depression. Lovisa nappade genast på idén och tog upp det med sin psykolog.

Hon fick då en remiss till en fysioterapeut.

– Vi började med att jobba med min andning och testade yoga, som hjälpte mig jättemycket. Sen började vi sätta upp delmål för hur jag kunde komma igång med fysiken ännu mer, säger Lovisa.

Först fick hon i uppdrag att gå ut och gå någon gång ibland, sedan ökades det till en promenad om dagen, i högre intervaller.

”Det är jag som äger min kropp, inte min sjukdom som äger mig”.

Väl inne på träningsspåret fortsatte Lovisa att söka fysisk medicin. Det var då hon började springa.

– Jag blev väldigt överraskad och minns att jag tänkte ”shit, det här får mig att må så mycket bättre”.

Tack vare löpningen kunde Lovisa sluta med flera av sina ångestdämpande mediciner, berättar hon. Hon beskriver det som att löpningen balanserat upp hennes hjärna.

– För varje löpsteg jag tar känns det som att jag springer längre ifrån ångesten och mina depressioner som försöker kväva mig. Jag springer längre och längre ifrån mina problem, det är så det känns. Jag känner mig fri. Det är jag som äger min kropp, det är inte min sjukdom som äger mig, säger Lovisa.

Vid Vättern eller i skogen. Det är där Lovisa har sprungit bort sin rädsla, sin ångest. En annan fördel med löpningen har varit att det är lätt att sätta upp mål och hålla motivationen uppe.

– Jag mår som bäst när jag har mål jag måste uppfylla. Det första och viktigaste målet var att löpningen skulle göra att jag mådde bättre, och det målet uppfylldes. Sen började jag sätta upp nya mål, som att springa Vårruset och Stockholm marathon. Men nu är jag gravid, så det får vänta.

I dag är Lovisa Wadman 28 år gammal och är lyckligare än någonsin. Hon väntar barn med sin pojkvän. ”Mannen i mitt liv”, som hon uttrycker det.

Lovisa kommer alltid att vara bipolär och kommer alltid att löpa risken att bli deprimerad.

Men de svarta, mörka molnen, som förr låg över Lovisa med jämna mellanrum, kommer allt mer sällan.

– Vem vet, om två år kanske jag har sprungit det där vårruset, eller ett marathon. Det hade jag inte trott för några år sedan.

I dag är Lovisa lyckligare än någonsin.

LÄS MER: Ann Heberlein: Jag skäms inte över att vara bipolär

Anders Hansen är psykiatriker och har skrivit boken ”Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna”. Han berättar att fysisk aktivitet har många positiva effekter på hjärnan.

– Generellt sätt påverkar fysisk aktivitet inte bara vårt mående, i att vi blir piggare och friskare, utan flera andra tankemässiga processer, du blir mer koncentrerad, mer kreativ, tål stress bättre, minns bättre, säger Anders Hansen.

– Vi mår helt enkelt bättre av det och fungerar bättre tankemässigt.

För människor med lättare depressioner kan regelbunden träning ha samma effekt som antidepressiva mediciner, berättar Anders Hansen. För att ligga på den nivån måste personen springa tre gånger i veckan i ungefär 45 minuter, menar han.

– Min erfarenhet är att det vid lättare depressionstillstånd ofta är bättre att behandla det med fysisk aktivitet än med mediciner, även om medicinerna gör nytta.

Vid bipolaritet har det inte gjorts mycket forskning kring hur fysisk aktivitet påverkar, men Anders Hansen är inte förvånad över att träningen har gjort mycket gott för Lovisa Wadman, som lever med sjukdomen.

– Naturligtvis ger det en positiv effekt för bipolära patienter också, eftersom fysisk aktivitet är så pass viktigt för hjärnan. Men jag skulle absolut inte ge rådet att sluta med mediciner till andra med sjukdomen, eftersom effekten är outredd i forskningen.

Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom innebär att vara manisk eller deprimerad i olika perioder. Oftast kommer perioderna inte samtidigt, men en del kan ha maniska och depressiva symtom på samma gång.

Bipolär sjukdom börjar ofta med en eller flera depressioner. Då kan det vara svårt att veta om det är en vanlig depressionssjukdom utan manier, eller om det handlar om bipolär sjukdom. Återkommande depressioner är betydligt vanligare än bipolär sjukdom. Om man har börjat få depressioner i tonåren är riskan större att få bipolär sjukdom.

Hit kan du vända dig

Om du har varit nedstämd under minst två veckor och har andra symtom på depression kan du kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Om du är orolig för att du själv eller någon närstående kan vara farlig för sig själv eller andra ska du ringa en psykiatrisk akutmottagning.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset