Anders O Blomberg – Tecknare

I en dansk vikingaby tappade Faster dörren första gången. Den gick att haka på. Tung som attan. Dörren lossnade allt oftare, men bara när vi använde den som dörr. Faster var vår första husbil, en gammal färdtjänstbuss som vi köpte i Eskilstuna. Vi byggde en enkel inredning och märkligt nog gick den genom besiktningen på tredje försöket. Faster gick på diesel som pumpades in i de sex cylindrarna genom tunna rör. Till slut gick det hål på dessa rör, inifrån, av trycket.

Det stank diesel i vårt motorhem. För att komma åt motorn måste man vinkla ut passagerarsoffan genom höger framdörr, lyfta bort stora isoleringsmattor och fälla upp motorhuven, inne i bilen. När motorn gick kunde jag både se och känna den lilla dieselstrålen från ett av rören. I Tyskland kan man ha tur. På en verkstad i en by kom folk springande och undrade vad de kunde hjälpa till med. Det var en lördag. Två man slöjdade och slet i flera timmar, och gjorde nya rör. Billigt. Rören höll i flera dagar, sedan luktade det diesel igen. Ny verkstad: – Ach mein Gott, inte kan man använda bromsrör! Det måste vara specialrör, original, som tål trycket. De fanns på lagret.

På campingen i Cadaques försvann sprinten som höll dörrens nedre kullager. Det var 40 grader varmt. Jag gick till industriområdet i bergen utanför stan och lyckades få köpa den minsta sprinten i en motorcykelverkstad. Sprinten var för stor. Vi klarade att borra upp hålet i den smala axeln, utan att knäcka vårt enda minsta borrstål. Min fru hällde långsamt vatten ur ett glas som kylning.

Nästa gång skulle dottern ha FF hemma. Resten av oss skulle åka i väg och campa med Faster. Vi tappade dörren redan på gatan utanför huset. Grannarna glodde, gästerna kom. Jag rev isär kopplingen till en trädgårdsslang. Där fanns en liten ring som kunde hålla kullagret på plats. Ett tag till.

Men vad roligt man kan ha! Under åren åkte vi flera vändor till Costa Brava, körde över Hardangervidda och sov mitt i städerna. Jag glömmer aldrig glädjen när sonen vaknade och drog undan gardinerna i Wuppertal city, och upptäckte den unika hängande spårvägen, rakt ovanför oss. Faster var handmålad och såg ut som en halvrisig skåpbil – vilket hon ju också var. Men inuti hade vi kaklat kök, kylskåp och fyra bäddar.
Faster II är en bedagad Laika Laserhome, vacker och bekväm. Också den köpte vi i Eskilstuna.
I Göttingen pajade bromsarna. Men det är en annan historia.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset