Lycklig av att slippa skolidrotten
Lycklig av att slippa skolidrotten

En vän och jag hyrde en badmintonbana i helgen. Vi åkte till Skanstull och hyrde racket och boll och herregud vilken flashback till skoltiden det var!

Där stod vi i rosa mjukisbyxor och H & M-tröjor mellan män i tights som vrålade ”poh!” varje gång de slog bollen och män i helt vanliga shorts som mest verkade
vara där som en ”kul grej”. 

Det var en fullkomligt ljuvlig timme och jag blev åter-igen övertygad om hur roligt det kan vara med idrott, under en del förutsättningar.

Den största och viktigaste regeln för att motion ska vara roligt är helt enkelt att man inte ska bli tvingad till det. Jag fattar inte hur det kan vara så förvånande för rektorer och lärare att elever inte ”gör sitt bästa” på idrotten i skolan.

Varje, varje, gång jag läser om någon tjomme som pratar om obligatorisk idrott varje dag så får jag något som närmast liknar panikångest. Det finns liksom ingenting som är bra med det. De som är intresserade av idrott utövar det redan på fritiden och de som hatar att röra på sig blir inte mer motiverade av att under tvång behöva springa fyra varv runt skolan eller, åh hemska tanke, simma med sina klasskompisar.

Argumentet ”jamen det är skolans ansvar att se till att barnen rör på sig” är upprepat till utmattning i den här diskussionen. En tanke bara: Jag vet ingen rektor som velat ta på sig skolans ansvar att se till att killar slutar tafsa på tjejer, skolans ansvar att se till att könsroller suddas ut, skolans ansvar att folk inte blir rasister. Sådana saker är nämligen föräldrarnas ansvar (källa: Ungefär samtliga rektorer och lärare som någonsin blivit ställda mot väggen i en intervju om dessa frågor).

Att det plötsligt skulle vara viktigare för skolan att bädda för mobbing genom att utsätta barn för den vidriga plåga det är att orientera med folk man aldrig någonsin tyckt om, än att ta ansvar för att cirka hälften av eleverna någon gång under de tre sista åren kommer att kallas
hora låter liksom inte så där jättelogiskt.

Jag är lycklig varje dag över att jag slipper det där. Att jag själv får välja om jag vill träna och i så fall hur och när och var och med vem. Som i lördags med en av mina bästa vänner, helt kravlöst och totalt utan planer på att briljera. 

Att frivilligt utöva en sport man själv gillar och sedan duscha hemma är nog bland det bästa med att ha gått ut skolan. 

Kära unga som fortfarande har idrott på schemat: Jag lider med er. Gör som jag och gå promenader i stället. Betyg i idrott är det mest meningslösa som finns. Efter slöjd alltså.

+ Stjärna. ”Dicte” på TV4! Iben Hjejle, vilken stjärna.

– KoncentrationJan-Olov Andersson skriver att Petra Mede kommer att få koncentrationssvårigheter i Eurovision för att hon har barn! Alltså snälla.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset