Mitt i floden ligger ett ovanligt, åttkantigt vakttorn som även fungerat som fängelse och tortyrkammare. Denna säregna byggnad och den spektakulära bron har blivit Luzerns signum och syns på otaliga vykort.
Mitt i floden ligger ett ovanligt, åttkantigt vakttorn som även fungerat som fängelse och tortyrkammare. Denna säregna byggnad och den spektakulära bron har blivit Luzerns signum och syns på otaliga vykort.

Knappt åttio tusen invånare. Mer än åtta miljoner besökare. Efter några dygn i Luzern förstår man matematiken. Den romantiska vykortsvackra staden är ett koncentrat av Schweiz. Den har allt.

I Schweiz åker man förstås tåg och fördelarna är som bekant hur många som helst. Men tågstationen i Luzern har en mindre vanlig fördel, här kliver man av tåget och hamnar utan att passera gå rakt in i en närmast overkligt pittoresk stadsmiljö. Till höger ser man den glittrande Vierwaldstättersjön, till vänster fastnar ögat förundrat på den fullkomligt unika Kapellbrücke, en lång, svängd blomsterprydd träbro från 1333 som leder in i den äldsta delen av staden över floden Reuss.

Mitt i floden ligger ett ovanligt, åttkantigt vakttorn som även fungerat som fängelse och tortyrkammare. Denna säregna byggnad och den spektakulära bron har blivit Luzerns signum och syns på otaliga vykort. Vi konstaterar efter bara några minuters promenad längs floden att kvarteren runt en järnvägsstation sällan brukar vara så här charmiga. Men Luzern har förstås en lång och obruten vana vid att ta emot turister, närmare bestämt sedan 1782 då Gasthaus Goldener Adler renoverades för att kunna ta emot det ökande antalet besökare i staden. Tre år tidigare tillbringade Johann Wolfgang von Goethe en natt här, vilket kanske bidrog till att göra staden känd.

Vi ska bo på samma sida av floden som gamle Goethe, i hjärtat av gamla stan, men på ett annat minst lika vackert hotell, Hotel des Balances, en gång i tiden den gamla tingsrätten. Den betagande utsikten över floden och bergen, till och med från badrumsfönstret, är av den arten att man ogärna lämnar rummet. Men det vore förstås ett gravt tjänstefel för två resejournalister som är här för att utforska och beskriva denna stad som vi redan hunnit bli förälskade i.

Bruno Masneris många olivoljor.

Väl ute börjar vi logiskt nog med att beundra de vackra fasadmålningarna på den sida av vårt eget hotell som vätter in mot den gamla stadskärnan. Snabbt inser vi att vart och vartannat hus i denna synnerligen välbevarade stadsdel är värt att studera- och begrunda. På ett gammalt apotekshus från 1530 står det till exempel »Det finns inget botemedel mot kärlek«. Så sant.

Däremot finns det väldigt gott om botemedel för sötsug i denna del av världen och då menar vi inte bara choklad som man enkelt skulle kunna drunkna i här, utan framförallt frestande kakor och bakelser i alla former och smaker. Mellan Schweiz och Österrike är det tveklöst dött lopp i bakverkstävlingen inser vi när vi inmundigar den första – men tyvärr inte sista – kakan på denna resa. En fantasirik vermicelle-kaka med kastanjer, kirsch och maräng på anrika och mycket charmiga Café de Ville på Schwanenplatz.

På Schwanenplatz finns det många andra läckerheter får vi veta av vår guide Rosanna Bachman, även sådana som inte går att äta.
»Det säljs klockor för 300 miljoner CHF i denna triangel varje år«, säger hon och pekar på några av de välkända lyxbutikerna som är proppfulla av köpglada turister från Asien.»Många besöker bara Schweiz en enda dag på sina Europa-turnéer och då väljer de ofta Luzern«. Det förklarar det enormt stora besöksantalet, cirka 8,8 miljoner per år, och man måste ge dessa rastlösa turister ett erkännande – en dag i Luzern ger en mycket bra och rättvisande bild av Schweiz och det är enklare och snabbare att ta sig runt här än i exempelvis Zürich som är mycket större.

Vi fortsätter att strosa runt i den trevliga stadskärnan som inte bara består av roliga butiker och restauranger, folk bor här och man förstår att de trivs i de vackra husen och med de bilfria gatorna. Rosanna Bachman berättar livligt om den populära karnevalen som äger rum 40 dagar före påsk.
»Då brukar runt 20 000 människor samlas här i gamla stan och kasta apelsiner på varandra under tre dagar, det har vi gjort sedan 1947«.
Hon ger oss en massa annan historisk information under vår sightseeingtur som bland annat tar oss till Lejonmonumentet, en imponerande skulptur av
ett döende lejon, inhuggen i en klippa, designad av Bertel Thorvaldsen (1770-1884). Konstverket är ett storslaget monument över de många män från schweiziska livgardet som dog under franska revolutionen 1792. Det sorgsna lejonet vilar i Glaciär-parken som är värd ett besök. Luzern har inte bara en intressant mänsklig historia utan även en spännande geologi med bland annat intressanta spår av istiden.

Hittills har vi mest gått runt i stadens högra, äldsta del men nu ska vi äntligen promenera över floden till stadens senaste stolthet, det nya konserthuset, ett arkitektoniskt mästerverk. Men först går vi andäktigt på Kapellbrücke som också är ett mästerligt byggnadsverk, fullt av gamla vackra målningar. Trä är ett känsligt material och det går knappt att förstå att denna nästan 700-åriga bro finns kvar.
»Den brann faktiskt 1993 och det var nog en av de värsta nätterna i stadens historia«, berättar Rosanna. Mirakulöst nog lyckades man rädda merparten och de förstörda delarna har byggts upp på ett mycket fint sätt.

Pittoreska byn Weggis vid Vierwaldstättersee är 900 år gammal.

Vi gillar allt som är gammalt men beundrar det supermoderna konserthuset KKL som sedan invigningen 1998 blivit världsberömt, inte minst tack vare den unika akustiken. Byggnaden ligger med skön utsikt över vackra Vierwaldstättersjön som lockar med alla möjliga båtturer och vi nappar förstås. Att sakta färdas på detta spegelblanka vatten som är omringat av snöklädda berg är en oförglömlig, drömlik naturupplevelse. Vi stiger av i Weggis, en 900 år gammal by som bland annat besökts av Mark Twain och Sergei Rachmaninov. Längs den lummiga strandpromenaden ser vi många svanar och det påstås att de är ättlingar till svanar som en gång donerades av den franske kungen Ludvig XIV.

Under hela vistelsen i Luzern med omnejd upplever vi att vi verkligen befinner oss mitt i Europas gamla genuina kulturella hjärta och det är en härlig känsla. Överallt caféer, restauranger, lugn och skön stämning – och överallt sitter folk och läser, tidningar och böcker. Namnet Luzern härleds till latinska Luce Area, ljusets plats. Ett synnerligen adekvat namn men staden är faktiskt minst lika magiskt förtrollande och romantisk på natten.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset