Efter en avsmakningsmeny på Lilla Pakistan i Vasastan känner man sig harmonisk på det glöggberusade viset, skriver Björn af Kleen.
Efter en avsmakningsmeny på Lilla Pakistan i Vasastan känner man sig harmonisk på det glöggberusade viset, skriver Björn af Kleen.

Maten på Lilla Pakistan är mager och mysig. Björn af Kleen äter sju rätter och hamnar i julstämning.

Kockarna.

Avslutningsnumret på Lilla Pakistans avsmakningsmeny för 495 kronor är en suveränt smarrig saffransglass med kardemummasås. Det är kulmen på en julmysig och vackert vardagslyxig sjurättersresa.

Vi vaggar ut på Sankt Eriksgatan och känner oss fromma och harmoniska på det där varmt och lätt glöggberusade viset. Det är delvis kryddningens effekt: Svenskar älskar att överkonsumera saffran och kardemumma i jultid och de vise männen på Lilla Pakistan vet att spekulera i denna vår svaghet för ceremoniell och storslagen sötma.  

Sju rätter på en mer oförsiktig kvartersasiat hade varit lika med veckolång koma. Men Lilla Pakistan kompletterar sitt ryktbara kryddskåp med noggrann fettutplåning. De putsar sina djurstycken och väljer yoghurt istället för mjöl och grädde i såserna. Grytorna kännetecknas alltså mer av kalorisnål kryddkompetens än av den i sammanhanget ständigt hotande grötigheten. Man mår bra även efter en frossa. 

I det gourmetaspirerande och nervöst trendmedvetna krog-Stockholm är det ovanligt att man behåller en meny som länge som man gjort på Lilla Pakistan. Jag har läst tio år gamla recensioner som hyllar samma rätter som jag åt i lördags kväll. Man har förfinat och förädlat snarare än förkastat. Så bygger man en liten institution, så skaffar man sig mäktiga gäster (Mathias Dahlgren, Jens Linder).

Det första numret, linskroketter i yoghurt, var dock skolbespisningstradig. Stark uppföljning, dock, av en vacker varmgul kycklingsbuljong med kokos, koriander och chili. Trean var en scampicocktail som bar spår av den där beroendeframkallande dressingen som täcker salladen på indiska budgetkrogar. Fyran, chicken adrak marabba, är mästerstycket, möra kycklingfiléer i en ljuvlig kokos- och ingefärasås som smakade stort och lätt. Visst har Lilla Pakistan gourmetambitioner men smakerna är för den skull inte snobbigt subtila, utan folkligt drabbande.

Men femman, en kalopsprosaisk lammhistoria utan attityd, kan man både ha och mista och första desserten, limesorbeten, fyller sitt svalkande syfte men är i huvudsak en transportsträcka till finalen, den där insmickrande julklappen av saffran och kardemumma.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset