Ytterbyskolan i Kungälv utanför Göteborg har på kort tid blivit en av Sveriges mest kända skolor. Lärarna vill kunna underkänna elever i samhällskunskap om de yttrar sig på ett rasistiskt sätt under lektionstid, men även på rasterna. Vissa tycker att det är fel eftersom man ska sätta betyg på kunskaper, inte på åsikter, vilket jag kan hålla med om.
Men samtidigt är inte kritikerna en rektor som varje dag måste gå till ett jobb där man vet att runt 50 av skolans 670 elever bedöms vara i farozonen för nynazistiska eller rasistiska sympatier.
Man har ett stort problem och väldigt sällan tillräckliga resurser (för vi vet alla hur otroligt lite pengar skolorna i allmänhet får) för att fixa till det.
Beslutet känns framkrystat och förtvivlat och ett sista hopp om en fungerande och demokratisk skola, vilket ett sådant stort beslut inte borde vara.
Men vilken människa skulle inte vara förtvivlad om hennes eller hans arbetsplats
var full av ungar som heilade i korridorerna och vägrade jobba med olika klasskamrater på grund av deras etniska bakgrund?

Kungälvs kommunfullmäktige är ju
jättenöjda i alla fall. Skolan får ta hand om problemet, så slipper de göra det.
Att använda sig av kryphål i läroplanen och tolka det på ett annat sätt för att få detta att funka trots yttrandefriheten är rätt konstigt eftersom den borde vara tillräckligt utvecklad för att man ska få en demokratiskt fungerande skola.
Men vad jag mest tänker på är att jag inte tycker att de farliga är de elever som heilar i korridorerna eller kallar muslimska tjejer för påskkärringar. De eleverna kan man ta en direkt diskussion med och resonera till rätta. Det är trots allt högstadieelever vi snackar om. Vad jag hoppas mer på är att man börjar jobba antirasistiskt i skolan som helhet, med tanke på att det finns en hel del människor som har rasistiska
tankar men inte yttrar dem.
Dem kanske man aldrig når om man bara fokuserar på att ge dåliga betyg.
Men jag kan för allt i världen inte bestämma mig för vad jag ska tycka om idén. Samtidigt som det är ett jättebra initiativ av en skola som verkligen vill göra någonting konkret åt situationen är det inte det bästa sättet att göra det på.
Men jag är å andra sidan inte rektorn som just nu sitter i en hög med hotbrev på grund av att hon ville förändra en situation till det bättre.

Oavsett om det var ett bra eller dåligt beslut så var det i alla fall en handling för förändring. Målet är trots allt att tillämpa ett demokratiskt arbetssätt i skolan och Ytterbyskolan har valt den här metoden. Kanske inte den bästa, men kanske är den bättre än att inte göra någonting alls?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset