Håkan Juholt hävdar att det finns personer inom socialdemokratin som vill honom illa och nu ringer redaktionerna med nya tips om hans privatekonomi.

Så är det säkert. Utifrån må partierna se ut som enhetliga kollektiv med gemensam vilja, men i själva verket bubblar de av interna strider, oförrätter som inte glöms och hämndbegär som aldrig släcks. Som Jim Hacker konstaterade i TV-serien Yes, Minister: ”Oppositionen har du framför dig, men fienden är bakom dig”.

Juholts position är bräcklig för att han aldrig fick partiets stöd att bli partiledare. Han är inte ens ett andrahands- eller tredjehandsval. Det var först efter att Margot Wallström, Ulrica Messing, Pär Nuder, Thomas Eneroth och Leif Pagrotsky tackat nej som Juholts namn började nämnas.

Hela nomineringsprocessen var lika höljd i dunkel som ett påveval. Det var motsatsen till de öppna processer som C och V tillämpar, där kandidater presenterar sig för medlemmarna och söker stöd för sin agenda. I Socialdemokraternas valberedning möttes man i största hemlighet, myglade och kohandlade. När det begav sig redogjorde Torbjörn Nilsson i tidningen Fokus för de sista, skälvande dygnen.

Torsdagen den 10 mars hade Juholt fem anhängare i den elva personer starka valberedningen. De sex som förordade Mikael Damberg och Thomas Östros höll på att prata ihop en majoritet för någon av sina kandidater. I det skedet bestämde sig ordföranden Berit Andnor att avbryta processen och kalla till presskonferens, där den för allmänheten okände Juholt skulle presenteras. Det blev kalabalik på sista mötet. Den överkörda majoriteten var rasande. ”Det fanns ju en potentiell majoritet för Östros! Hävdar någon. Och får svar från kortsidan: Det går inte att backa nu! Vi har ju lyst ut en presskonferens!”

Juholt var inte segrare i en demokratisk process, han var gubben i lådan. Sådant mygel skadar till och med vinnaren då det skapar bittra förlorare som inte missar en chans att ge igen. Det gör också att ingen känner att Juholt var deras kandidat, som de måste stå upp för när det blåser. Dagens rabalder blir väl knappast slutet på fiffel med hyror och reseräkningar, men det borde i alla fall bli slutet på det utbreddda flifflet med demokratin.

+ HP Sauce. Kan få fason på vilken blek engelsk maträtt som helst.

Nu får väl sossarna skärpa sig. Vi behöver en effektiv opposition i det här landet.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset