De som borde veta bättre är alla dessa tusentals lättkränkta människor som tycker sig ha rätt att avkräva enskilda svar av offentliga personer i tid och otid, skriver Magnus Betnér.
De som borde veta bättre är alla dessa tusentals lättkränkta människor som tycker sig ha rätt att avkräva enskilda svar av offentliga personer i tid och otid, skriver Magnus Betnér.

Grejen med kränkningar är att de känns exakt likadant för den som blir kränkt oavsett vad vi andra tycker om det, skriver Magnus Betnér.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Din kränkthet är inte värd ett skit. Inte min heller. Jag är vän med satirtecknaren Kent Wisti på Facebook och för några veckor sedan skrev han “I dag är det internationella 112-dagen, ring och gratta”. Det tyckte jag var ganska kul. Det tyckte inte alla hans vänner på Facebook. Han var oansvarig och borde veta bättre. Och det kanske han borde. Men jag tycker verkligen att de som borde veta bättre är alla dessa tusentals lättkränkta människor som tycker sig ha rätt att avkräva enskilda svar av offentliga personer i tid och otid.

Deras kränkthet är värd exakt lika mycket, eller snarare lite, som kränktheten andra känner över barnknullarsånger.

När jag var 24 år gick min svåger som var lika gammal som mig bort i sviterna av sin tredje hjärnblödning. Begravningen var ungefär som begravningar av unga människor brukar vara. Vacker och hemsk. Som mest ledsen blev jag när Davids favoritlåt Stand by me med Ben E King spelades. Faktum är att jag inte kunde höra den låten på flera år utan att bli väldigt, väldigt ledsen.

Jag förstod redan då att jag inte hade rätt att kräva av ett kafé att de skulle stänga av en av världens skönaste låtar bara för att jag kopplade den till något dåligt. Även om tanken föresvävade mig så valde jag istället att gå därifrån.

Grejen med kränkningar är nämligen att de känns exakt likadant för den som blir kränkt oavsett vad vi andra tycker om det. Jag tycker det är oerhört fånigt att bli kränkt av att Muhammed ritas av som rondellhund, men jag tycker det är precis lika fånigt att bli kränkt av en låt om att knulla barn. Det betyder inte att jag inte kan känna empati med den som faktiskt blir kränkt av det.

LÄS MER: Anna Björklund: Dumpa inte din kille

Det är samma sak som att jag blev ledsen av en låt i flera år. Inget konstigt med det alls. Det konstiga är när folk inte väljer att gå därifrån, byta kanal, inte köpa tidningen, avfölja satirtecknaren eller vad det nu än må vara utan i stället lägger ansvaret på den som kränker. Så kan vi inte ha det. Kränkningen är nämligen helt omöjlig att komma undan. Det finns till och med folk som blir kränkta för att man skämtar om diabetes. Och deras kränkthet är värd exakt lika mycket, eller snarare lite, som kränktheten andra känner över barnknullarsånger.

Magnus Betnér

Plus: Jag ska äntligen få se ZZ-top i sommar.
Minus: Det är i Uppsala.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om satir Facebook