Sportnytt har blivit 40 höstar ung. Marcus Leifby krönikerar om programmet som en gång gav ett erkännande till svenska sportnördar – och som format honom till den man han är i dag.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Först introt, det klassiska.

Shaft-riffen som väcker förhoppningar om fotboll, tennis och en Agne Jälevik-rapport från ett volleybollkval i Västtyskland.

Råkar man befinna sig i köket när ”Sportnytt” drar igång så tubsocks-glider man ner för trapporna, till gillestugan, i överljudshastighet.

Bo Hansson hälsar välkommen, säger ”Hallå där… alla!” i påskgul kavaj och oklanderlig frisyr.

LÄS MER: Marcus Leifby: 5 fördomar om ridsport jag inte vill höra igen

Kjell Kjellman tar vid, han har varit på fotboll i Växjö och talar i gåtor i tre minuter utan att vi får veta slutresultatet.

Ett Hasse Svens-inslag från Jyväskylä-rallyt, Janne Lorentzon drar igång ett internationellt fotbollssvep med att säga ”På San Siro…” och sedan över till rallycross.

Alltid denna rallycross.

Fram till dags dato har SVT ännu inte sänt ett sportmagasin utan rallycross – och svenskarna måste vara det folk i världen som, sett till antalet utövare och intresserade, vet mest om rallycross.

Thomas von Scheele har gått långt i Europa Topp 12-tävlingen i Birmingham och Pelle Nyström har varit i Turin och träffat Zlatan.
”Vi tigger och ber, vi kryper för en bolltalang som tjänar miljoner”.

En snabb ”telefonare” med en bakfull reporter i Melbourne, sedan säger Christer Ulfbåge ”på återseende” och är halvvägs till Café Opera när slutvinjetten kommer.

LÄS MER: Marcus Leifby: Bandylegendaren som fick hela Sverige att sjunga 

Bildproducent: Gunn-Britt Ogebjer.

Redan slut?

Vad fan!

Ungefär så ser det ut när jag tar mig friheten att sätta ihop ett best-of-Sportnytt i retro-format.

I söndags fyllde ”Sportnytt” 40 år, jag missade en sändning jag förr aldrig missade, men i dag går det inte längre att missa någonting på riktigt.
Mats Nyström, ”Mr Sportnytt”, vem annars, ledde jubileumssändningen och noterades därmed för sin 823:e sändning – bara i år.

Före 1977 hade svenska tv-tittare fått hålla tillgodo med ”Sportspegeln” på söndagar och ett ”Sportnytt” som bara sändes på torsdagar, men i oktober 1977 drog de dagliga ”Sportnytt”-sändningarna igång.

Vi fick då också vår dagliga dos sport samtidigt som tv-sportens redaktion fick möjligheten att jobba kontinuerligt och med uppföljningar, och ett ”Sportnytt” på en egen sändningstid, varje dag dessutom, markerade också sportens betydelse i teve.

Det var som ett slags erkännande för oss som gillade sport.

Den, och vi, betydde någonting.

Marcus Leifby: Sportfilmerna vi vill se efter ”Borg”

För alla som gick och tittade på idrott live fanns det nu också ett ”Sportnytt”, en sportrapport, som kunde rädda upp vilken skitdag som helst, samtidigt som det gjorde att vi alla ville gå på sport igen.

Utan ”Sportnytt” och ”Sportspegeln” hade jag inte varit den jag är i dag, jag hade inte sysslat med det jag gör.

Så tack ska du ha, din gamle räv.

På återseende.

Tre Sportnytt-favoriter…

… Jane Björck. Föredöme. Förebild. Då. Nu.

… Kristina Kappelin… av jordens sex miljarder (uppskattningsvis) talföra människor finns det ingen som säger ”Maradona” lika vackert som Kappelin.

… Bosse och Arne… Arne och Bosse. OSKILJAKTIGA!

LÄS MER: 7 trotjänare jag aldrig glömmer

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om SVT