"Från flera håll hör jag att domare agerar helt annorlunda när de slipper mikrofon och kamera", skriver Marcus Leifby. Bilden är en arkivbild.
"Från flera håll hör jag att domare agerar helt annorlunda när de slipper mikrofon och kamera", skriver Marcus Leifby. Bilden är en arkivbild.

Nu för tiden åker en utvald domare runt med kamera och mikrofon på SHL-matcherna. Jag har inga problem med domare som har glimten i ögat och självdistans, men jag är inte dum i huvudet. Det här är tillgjort, inövat, och mätt i autencitet i paritet med en charkuteri-scen i ”Varuhuset”, skriver Marcus Leifby.

Idrott är underhållande i sin natur men det är först på senare år som underhållningen har börjat kosta enorma pengar att direktsända.

Med tv-miljarderna ökar kravet på att det ska vara nöjsamt, och det behöver nödvändigtvis inte vara spelet som underhåller.

I Sverige har högsta hockeyligan, SHL, skrivit det dyraste tv-avtalet någonting i svensk idrott.

C More betalar tre miljarder för att sända samtliga matcher i sex år och om C More (och SHL) håller sig på benen hela vägen landar det på runt 2400 direktsända ishockeymatcher.

1,2 millar per match.

LÄS MER: Marcus Leifby: Så vet du om du drabbats av ”SHL-pampsyndromet”

Kostnader för produktion tillkommer och experter med starkt överdriven självuppfattning måste avlönas.

I en så praktfull affärsuppgörelse följer motprestationer, men hur de är utformade är hemligt.

Inte ens SHL-klubbarnas ägare – medlemmarna – får veta.

I flera arenor har de bästa platserna förvandlats till en altan där C More kan placera kameror.

Den nya positionen gör tv-serien ishockey bättre och sittplatserna klarar sig alla utan, de behövs inte när allt fler stannar hemma och ser matchen på tv.

LÄS MER: Marcus Leifby: Bespara oss förlegade fantasier om slagsmål i svensk hockey

Som extra lördagsunderhållning har C More placerat kamera och mikrofon på en utvald domare nere på isen.

Allt som sker spelas in och materialet utformas sedan på ett sätt som passar alla parter, ofta landar det i ett litet potpurri med ”balla” händelser.

Tystnad, tagning, nedsläpp.

När Djurgården mötte Växjö i lördags åkte domaren runt och var käck.

Vattnet han drack var JÄTTEGOTT, han slängde käft med spelare och så åkte han fram till expert Wikegård och skojade – mitt under match!

Så skööön!!

Jag har inga problem med domare som har glimten i ögat och självdistans, men jag är inte dum i huvudet.

Det här var tillgjort, inövat, och mätt i autencitet i paritet med en charkuteri-scen i ”Varuhuset”.

Från flera håll hör jag att domare agerar helt annorlunda när de slipper mikrofon och kamera, glimten finns inte längre där, tonläget är ett annat.

Om det verkligen fanns en ambition att visa vad som händer på isen – på riktigt – borde samtliga spelare och domare vara myggade.

LÄS MER: Marcus Leifby: Snart kommer SHL-spelarna ha OCR-nummer på tröjorna

Blir det kass tv kanske det åtminstone leder till att alla uppträder mer respektfullt?

Men allt det där är sekundärt.

I tv-serien ishockey är en myggad domare en mysig domare, en skön rättskipare med tungan rätt i mun.

Tystnad, tagning, nedsläpp.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset