"Det Stora Starka Lejonet såg mer ut som Lilla Spöket Laban", skriver Marcus Leifby.
"Det Stora Starka Lejonet såg mer ut som Lilla Spöket Laban", skriver Marcus Leifby.

Zlatan togs ut till sju matcher, spelade sammanlagt 119 minuter, gjorde ett mål – men nu är han borta igen. Mentalt har jag redan landat i att allt är över, skriver Marcus Leifby.

Det fanns en tid då man varje vecka förundrades över Zlatans Ibrahimovic insatser på fotbollsplanen. Nuförtiden förundras man mer över de jönsiga reklamfilmerna för sitt eget klädmärke som han medverkar i.

Det har gått två månader sedan Zlatan gjorde comeback efter knäskadan han ådrog sig i Europa League våren 2017. Eftersom konungens återkomst linjerade väl med Sveriges bragdmatcher mot Italien och VM-lottningen i Moskva behövde han inte göra många knop på planen innan de tanklösa Zlatan-romantikerna förhastat såg honom som fullständigt given i en svensk mästerskapstrupp.

De som tittade på när han spelade fotboll såg lite mer nyktert på det. Zlatan gick inte att känna igen. Kraften, tajmingen, det ekvilibristiska, magnetismen, det som alltid varit hans kännetecken såg ut att ha falnat. Det Stora Starka Lejonet såg mer ut som Lilla Spöket Laban.

LÄS MER: Marcus Leifby: Fotbollförbundet är en förstelnad tomteverkstad

Zlatan togs ut till sju matcher, spelade sammanlagt 119 minuter, gjorde ett mål – men nu är han borta igen. Inget vet varför, eller hur länge, ”skadad” säger någon, ”inte skadad” menar en annan. Plötsligt är det ingen som nämner VM och Zlatan i samma mening.

Knät kanske kan bli bra, men hur är det med knoppen? Den långa rehabiliteringen och den bleka comebacken i kombination med Zlatans ganska larviga propagandamaskineri har gjort att jag inte längre tar hans fotbollsväsen på samma allvar.

När Zlatan lämnade Malmö FF och flyttade till Ajax 2001 förstod vi att svensk fotboll för alltid skulle delas in i ett före, ett under och ett efter Zlatan Ibrahimovic. Jag hoppas fortfarande att han ska komma tillbaka, starkare än någonsin. Att han ska spela fyra säsonger till, börja ta ner bollar som den suganordning han en gång var, spela de stora 20.45-matcherna i Europa, capoeria-manövrera Sverige vidare i VM – och avsluta karriären i Malmö FF.

LÄS MER: Leifby: Kan vi se fram emot sportåret utan att känna oss som hycklare?

Men, jag har också låtit realisten bryta arm med pessimisten och optimisten.

Mentalt har jag redan landat i att allt är över, jag har redan börjat plocka ut uppskattning från tacksamhetskontot, känner mig glad för att jag fick vara med om under, trygg i att det enda som kanske återstår nu är ett långt efter.

Tiden efter Ibrakadabra.

Ibrakalypsen.

Två sportgrejer jag inte missar i helgen

  • Handbollslandslagets fortsatta EM-äventyr. RYSARE!
  • Returdusten mellan Arsenal-Chelsea i ligacupen. Första mötet var årets match.
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset