Zlatan Ibrahimovic presenterade förra veckan sitt "Padel Zenter" i Årsta, Stockholm.
Zlatan Ibrahimovic presenterade förra veckan sitt "Padel Zenter" i Årsta, Stockholm.

Det är roligt, sällskapligt och lättspelat och kan utan överdrift kallas för Sveriges nya trendsport. Men det byggs inga padelcenter i Rissne, Rinkeby eller Rosengård och när Zlatans nya 400-kronor-i-timmen-banor nu invaderas av folk i färgglad bandana så kommer det, tyvärr, inte vara av mini-Zlatans från förorten, skriver Marcus Leifby.

Du är vad du idrottar. Så har det varit i hundra år och så kommer det att vara i hundra år till. Minst. Som på många andra sätt i samhället (tandstatus, läxhjälp, rutavdrag, dialekt, betyg, bilmodell och bearnaisesås-märken i kylen) har idrotten alltid varit en precis klassmarkör. Vissa seglar, andra simmar, och så vidare.

Allt började för länge, länge sedan när arbetarna inte fick idrotta tillsammans med det finare folket. I det gamla svenska klassamhället fick arbetarna ta sin hacka och sin spade och bygga sina egna förbannade idrottsanläggningar, bilda sina egna förbarmande föreningar, och för att särskilja dessa från de förnäma fick de ett AIF på slutet. Arbetarnas Idrottsförening.

Jag tänkte en del på de där gamla AIF-föreningarna när Zlatan Ibrahimovic i förra veckan flög in till Stockholm för att, under sedvanligt pompa och ståt, öppna ett padelcenter.
– Sa han paddel!?

LÄS MER: Marcus Leifby: Ibrakalypsen kan vara här – tiden efter Zlatan Ibrahimovic

Padel (eller ”paddel” som man säger i Stocksund) åsyftar alltså inte donet som används för att föra någonting framåt på vatten utan är en slags minitennis som beskrivs som en hybrid av ”riktig” tennis och squash. Det är roligt, sällskapligt och lättspelat och kan utan överdrift kallas för Sveriges nya trendsport. För vissa.

Det byggs inga padelcenter i Rissne, Rinkeby eller Rosengård och när Zlatans nya 400-kronor-i-timmen-banor nu invaderas av folk i färgglad bandana så kommer det, tyvärr, inte vara av mini-Zlatans från förorten.

Till dessa ”center” kommer i stället ett gäng influensers, bostadskarriärister och SUV-rattande villaidyll-farsor med affärslunch-övervikt vallfärda för att hålla sig undan städhjälpen hemma, eller springa bort en timmes jobbstress.

Idrottens klassmarkörer har följsamt hängt med i utvecklingen och i takt med att relativt enkla, billiga och arbetarklass-lämpade idrotter som handboll, ishockey och friidrott blivit dyrare har också devisen ”i vissa livsstilar ingår en viss typ av idrott” omvandlats till ”i vissa livsstilar ingår idrott”.

LÄS MER: Marcus Leifby: Skämmigt av Hammarbys herrar att inte stötta damlaget

I Zlatans Malmö har man till exempel sett att skillnaden mellan rika och fattiga ger utslag på vilka som rör på sig och inte. Även om en idrott ofta (och många gånger korrekt) nämns i positiva ordalag som ”inkluderande” så kan en idrott, eller ett idrottande, 2018 tydligt berätta om bakgrund, social tillhörighet och yrkesstatus.

Och det kan vara ett markant mått på en persons prestigenoja.
– Spelar du padel?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset