Recension: Bror – Mat för fotoglada finsmakare En avskalad miljö med välsmakande och bildskön mat – så kan Bror sammanfattas.
Recension: Bror – Mat för fotoglada finsmakare En avskalad miljö med välsmakande och bildskön mat – så kan Bror sammanfattas.

Erik Eje Almqvist förförs av grishuvud, tjur­testiklar och torsksperma på instagramvänliga Köpenhamskrogen Bror.

Häromåret lät den hyllade italienska restaurangen Eighty-three and a half på övre Manhattan meddela att alla gäster som instagrammade bilder av deras mat skulle bjudas på en dessert som inte fanns på menyn.

Strax därefter började också ett gäng ambitiösa krogar i Chicago bjuda fotande gäster med över 500 Instagramföljare på specialrätter.

Även om jag ännu inte stött på några så ogenerat lismande grepp i Sverige eller Danmark är det tydligt att de sociala bildmedierna påverkat vår krogmat.

Jag påstår inte att kockarna Victor Wågman och Sam Nutter – som häromåret lämnade Noma för att starta eget – har anpassat Brors meny för matälskande Iphone­fotografer. Men redan från restaurangens tambur ser vi två gäster med mobilkameror framför ansiktet. Skärpan är knappast inställd på interiören, för golvet av terracotta, proppskåpet på väggen och glödlamporna i taket är inte mycket att instagramma om. Bilderna föreställer istället panerade tjurtestiklar med tartarsås, terrin på torsksperma, kycklinghjärtan eller några av de andra signaturaptitretarna som sköljs ned med ett glas naturligt bubbel, pet-nat, från Gaëlle Berriau.

Vid sidan av snacksen serverar Bror en meny, vars fyra rätter kan variera kväll för kväll. Till det dricks naturviner från producenter som Julien Courtois, Hirotake Ooka och Jean Pierre Robinot.

Vi inleder med röding och rödbetor som badar i en behagligt flädersmakande vassle. Det är som att tvätta sig inombords med grundvatten. På detta följer en mer havssmakande smekning: torsk med isländskt sjögräs och rädisa i en klar buljong.

Därefter förklarar vår avslappnade servitör hemlighetsfullt att vi inte kommer att få lamm till huvudrätt som det var tänkt. ”Tycker ni om fläsk?”

En minut senare hänger han ett förkläde över min hals och stoppar en kockkniv i näven på mig. Så säger han ”säg hej till Fredrik!” och dunkar fram ett confiterat grishuvud på bordet. ”Det finns mycket gott kött under ögonen. Smaklig spis.”

Ansiktsfläsket är ljuvligt och så drypande fett att vi, trots att sallads- och rotfruktstillbehören är avskalade, lägger händerna på magen när vi karvat oss hela vägen in till kraniet.

På vägen ut, efter att ha avslutat med en öldoftande maltkaka med granparfait, kikar vi in i det öppna köket. De svettiga kockarna har just knäppt upp varsin burk Carlsberg, och skålar för ännu en väl genomförd arbetskväll. Också det en fin bild, värd att spridas.


Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset