Trollkarlar uppträder vid borden.
Trollkarlar uppträder vid borden.

På Magic Bar på Karlaplan får var och en sin egen hovnarr. Men Björn af Kleen önskar att även maten vore magisk.

Urban Brådhe

Klassiska affischer.

Urban Brådhe

Det finns en nyöppnad trolleribar på Karlaplan. Den är inredd med påkostat gotiskt kitsch som om den tillhörde självaste familjen Addams: guldrandiga tapeter, mörklila, tjocka sammetsgardiner, spetsiga svarta kandelabrar och inramade gamla trolleriposters med höga hattar, kaniner och trollpinnar. Garderobiären är en clownen Manne-aktig lustigkurre i mustasch och spräcklig väst, vissa servitriser är mer allvarligt inåtvända på skräckinjag­ande trollpacke­vis. 

Att denna chartermässiga tema­krog i en lite plastgrevlig stil har öppnat på ärevördiga Karlaplan är kanske inte så konstigt som det låter: Det har historiskt varit ett aristokratiskt privilegium att låta sig underhållas av illusionister och manipulatorer, mysrysa åt anden i glaset och släkttraderade spökhistorier.

Det är kanske först när vardagen är för bekvämt händelselös som man har tid att hänge sig åt det övernaturliga. Lönearbetare går istället på ståupp för att skratta åt sig själv och det vardagsabsurda. 

Men det finns något hängivet och nästan servilt på Magic Bar som gör att man känner sig välkommen även som utsocknes träsko-realist. Kvällens trollkarl, Klas Andersson, underhåller med tomat- och bolltrick vid ens bord redan under huvudrätten som en äkta hovnarr. Vid 21-tiden vidtar en scen­­­show och då har en vacker barnfamilj från kvarteret med mormor och morfar i släptåg, samt två vinade pantertanter, gjort lokalen något mindre halvtom.

Jag hade gärna sett att menyn i högre utsträckning anpassat sig efter trollkonceptet. Här finns visserligen en mustig och välkryddad kaningryta för 195 kronor – men i övrigt saknas magi.
Min förrättssill för 95 kronor höll vanlig burknivå och mina lammracks saknade espri.

Att servitrisen blandade ihop serranoskinka med prosciutto och kallade en skål industrisöt lingonsylt för tranbär känns mer som ovana än som medvetna spratt.

Maten och presentation av den skulle tjäna på att bli mer spexigt konceptuell och mindre seriöst gourmetaspirerande.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset