Matilda Gustavsson har av Metro utsetts till Årets ljushuvud för att ha kastat ljus över maktstrukturer, kulturmoguler, och tystnadskulturer. "Jag var rädd för att vittnesmålen skulle tigas ihjäl av Akademien, och att det skulle fungera.", säger hon.

Veckan innan julafton befinner sig Matilda Gustavsson på ett tåg från Paris söderut. I Marseille, Jean-Claude Arnaults hemstad, finns en person som förhoppningsvis kan avslöja ledtrådar om Kulturprofilens franska förflutna.

– Men det är på vinst och förlust. Det är svårt att gräva i hans bakgrund, ingen i hans familj vill prata, berättar hon.

Sedan i början av året arbetar Gustavsson med boken ”Klubben”, där hon fördjupar och utvecklar berättelsen om Kulturprofilen och Svenska Akademien. Eller ”punkterar olika myter om Arnault”, som hon också beskriver det som. Likt en modern version av ”Kejsarens nya kläder” gjorde han succé när han flyttade till Stockholm för flera decennier sedan, och har sedan dess varit en central person inom kulturvärldens elit.

– Några av Sveriges absolut främsta intellektuella har sagt fantastiska saker om hans bakgrund, som absolut inte stämmer. Det är häpnadsväckande. Han blev så omsusad, berättar Gustavsson.

LÄS MER: Årets ljushuvud: Här är de som lärt oss mest 2018

Gick rykten om Arnault

Redan som 22-åring nåddes Matilda Gustavsson, som då bodde i Malmö, av ryktena om Arnault, även känd under öknamnet ”Jean-Kladd”. Att han tafsade på kvinnor var inom kulturkretsar en ”allmän sanning”, återkommande övertramp alla kände till men få brydde sig om. Berättelserna om kulturprofilen fäste sig i bakhuvudet.

Efter att ha frilansat med bland annat personporträtt och fördjupande reportage till Sydsvenskans kultursidor, fick Gustavsson ett vikariat på Dagens Nyheter och flyttade till Stockholm. När New York Times några år senare publicerade avslöjandet om Harvey Weinstein, startskottet för den föregående höstens metoo-rörelse, ställde sig redaktionen frågan: ”Skulle något liknande kunna hända i Sverige?”.

– Jag blev väldigt fascinerad av det jobbet: hur man rent journalistiskt kunde belägga något sådant så pass mycket att det verkligen gick att publicera.

”Kom som en chock”

Till en början var Matilda Gustavsson övertygad om att en Weinstein inte skulle gå att hitta här; Sverige är litet och kulturvärlden ännu mindre, ingen i maktposition skulle kunna härja fritt så länge utan konsekvenser. Plötsligt kom hon att tänka på Arnault och Akademien.

– Om det finns någon maktkoncentration i svenskt kulturliv så är det ju där, säger hon.

Sedan gick allt väldigt fort. Bara två dygn efter att Gustavsson börjat höra sig för bland sina källor kom hon i kontakt med den första kvinnan att vittna om Kulturprofilens övergrepp – hon som skulle bli målsägande i rättegången mot Jean-Claude Arnault.

– Jag hade aldrig hört något om att han våldtog, det kom som en chock, säger hon.

Det var helt blankt. Min stora fråga var: ”Kommer vi att bli trodda?”, säger Matilda Gustavsson. Illustration: Ella Jax

En kvinna blev två, blev fyra, blev 18. Intervjuarbetet var svårt.

– Jag skulle ju granska dem och fick be om kontaktuppgifter till och med till deras terapeuter. Det var väldigt obekvämt, men för dem var det helt självklart. Jag tror att det handlar om att allt var enormt känsligt och enormt viktigt att alla påståenden skulle vara styrkta, berättar Matilda Gustavsson.

– Det var inte det mest klassiska grävet, utan byggde på att kunna lyssna på och upprätthålla relationen med de man intervjuade. Som journalist måste man alltid vara där, och framförallt ge av sin egen tid.

LÄS MER: Räddningschefen Johan Szymanski: ”Sverige var verkligen i kris”

”Anklagelserna var för stora”

Efter en månads intensivt arbete var Matilda Gustavsson klar: Den 21 november förra året publicerades granskningen av Jean-Claude Arnault, där 18 kvinnor vittnar om hur ”Kulturprofilen” utsatt dem för sexuella övergrepp och våldtäkt.

– Jag kunde inte föreställa mig vad som skulle hända. Det var helt blankt. Min stora fråga var: ”Kommer vi att bli trodda?”, säger hon.

Men trodda blev de. Ett år senare har Matilda Gustavsson tilldelas Stora Journalistpriset, och Svenska Akademien befinner sig i djup kris, Nobelpriset i litteratur uteblev, och Jean-Claude Arnault har i hovrätten dömts till två och ett halvt års fängelse för två våldtäkter.

– Jag var rädd för att vittnesmålen skulle tigas ihjäl av Akademien, och att det skulle fungera. Men anklagelserna var alldeles för stora, berättar Gustavsson som beskriver tiden efter granskningen som både intensiv och chockartad.

– Det finns en stor tragik i det som har hänt med Akademien, men samtidigt har jag känt att det är stort, att det har fått den tyngden. Att kvinnors vittnesmål om mäktiga män kan rucka på verkligheten. Det var absolut inte självklart för mig att det skulle kunna ha den kraften.

Juryns motivering

”För att ha kastat ljus över maktstrukturer, kulturmoguler, och tystnadskulturer. För att ha ryckt upp dörrarna till en institution vars rum har varit barrikaderade alldeles för länge.”

 

Matilda Gustavsson

Ålder: 31 år

Yrke: Journalist på DN

Bor: Stockholm

Aktuell med: Boken ”Klubben” som kommer ut under 2019 på Albert Bonniers Förlag.

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset