Winston Churchill (t.h.) var inte främmande för att ta sig ett bloss ibland.
Winston Churchill (t.h.) var inte främmande för att ta sig ett bloss ibland.

Ett förbud mot rökning på uteserveringar skulle göra Sverige till ett tristare land. Dessutom finns det ingen anledning att få folk att må dåligt över att de röker genom groteska bilder på cigarettpaketen. Det är dags att sluta moralisera kring rökning och låta vuxna människor njuta av sin tobak, skriver Mattias Svensson, redaktör på Neo och författare till boken "Glädjedödarna – en bok om förmynderi".

"Där sitter fortfarande folk och har trevligt!"

Tjänstemannen på dåvarande Folkhälsoinstitutet var inte lycklig, trots att rökförbudet på krogar och restauranger kunde beskrivas som en succé. En anledning till succén var ju nämligen att förbudet var så lätt att leva med. Ville man röka kunde man bara gå utanför dörren. Och eftersom man fick röka på uteserveringarna fick vi snabbt allt fler uteserveringar. Där folk alltså satt och hade trevligt med både glas och cigaretter.

Även många som inte röker dagligen tycker nämligen om att kunna röka vid särskilda tillfällen, ofta ihop med alkohol. Det är inte särskilt hälsofarligt, vare sig för dem eller deras omgivning, särskilt inte utomhus. Däremot rätt trevligt. Och snart förbjudet, åtminstone om folkhälsominister Gabriel Wikström får bestämma.

I dag på DN Debatt annonseras nya förbud som drabbar den minskande minoritet i samhället som röker. Även, som sagt, dem som feströker någon gång på en uteservering. Likaså kan den som tar in catering för att fira ett bröllop eller en bemärkelsedag få svårare att ta en cigarr till avecen. En del andra gränser överträds också med de nya förbuden. Rökförbudet på krogar och restauranger upprätthålls genom att den stackars krögaren hålls ansvarig. Röker folk är det hens serveringstillstånd och inkomst som försvinner.

Med ett förbud att röka på allmän plats, som exempelvis i parker, blir det sannolikt polisen som ska hålla ordning, och den enskilde rökaren som kriminaliseras. Jag tror att de flesta anser att polis och rättsväsende knappast blir bättre på sitt kärnuppdrag av att behöva jaga och döma folk som röker i lekparker (är det ens ett problem?). Om beivrandet av rökare i parker riskerar att bli sällsynt och väsentligen ett slag i luften är det lite tvärtom med kraven på att cigarettförpackningar ska förses med groteskt osmakliga närbilder på cancersvulster och annat. Allt för att vuxna människor som väljer att röka varje gång ska påminnas om en hälsofara de redan känner väl till, och må lite extra dåligt. Ett elakt förslag.

Men trots allt, de här förbuden är väntade. De skulle göra Sverige lite tristare, men sannolikt i huvudsak ignoreras. Då är det värre att Wikström anammat pratet från diverse skattefinansierade tobakshatare som kräver ett ”rökfritt samhälle” om tio år. Här, om inte förr, framgår att för folkhälsoideologer av Wikströms typ finns ingen fungerande kompromiss där vuxna människor ändå kan få njuta av sin tobak. Den ska bort! Förbuden handlar med förslag mot utomhusrökning knappast längre om hänsyn till andras hälsa, knappt ens om den egna hälsan, utan om att en allt större och allt präktigare majoritet tycker illa om att andra röker. Ett rent moraliserande.

Det kan bli farligt också. Vid vägs ände hägrar totalförbudet mot att sälja och kanske även bruka tobak. Vi vet från ”det nobla experimentet” med alkoholförbud att organiserad brottslighet då tar vid. De kriminella gäng som på ett sextiotal platser i Sverige redan börjat bli ett problem för lokalsamhället och polisens förmåga att beivra brott lär tacka för ännu en intäktskälla, alltmedan polisen får jaga hederliga medborgare som fått sitt vardagsnöje kriminaliserat. Därför har jag en annan vision för år 2025. Att det även då ska vara fritt att röka.

Mattias Svensson

Redaktör på Neo och författare till "Glädjedödarna – en bok om förmynderi"

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset