”Som demonstrant har jag många erfarenheter av dåliga poliser som använder övervåld eller som går på oskyldiga, och om medier som aldrig nämner ett ord om detta, som aldrig undersöker polisens egna uppgifter,” skriver Lisa Magnusson.

I helgen höll nazistiska Svenskarnas parti torgmöte i Malmö. Tusentals människor samlades för att protestera mot dem, och det blev våldsamt värre.

Det kastades gatsten och ammoniakballonger, berättade polisen i ett pressmeddelande som citerades i medierna, och i tumultet blev tyvärr flera av bråkstakarna skadade. Ambulanserna kunde inte komma fram eftersom de uppretade demonstranterna attackerade dem.

Det var bara det att det inte alls var så det gick till.

Vi som följde förloppet på Twitter såg filmklipp av en fredlig folkmassa som skrek i panik när den anfölls av en trupp poliser. Vi såg foton av människor på marken under polishästarnas hovar, och några minuter senare nya foton där de blodiga och omtöcknade bars bort av civila och sjukvårdare.

Ingen ifrågasätter att polisen använder våld mot personer som är våldsamma. Den har i uppgift att hålla ordning. Men nu gjorde polisen alltså det motsatta och angrep demonstrationen urskillningslöst.

"De red rakt fram i full galopp mot en folkmassa på 300-400 personer. Polisen upprepade detta om och om igen. Det var inte stökigt i folkmassan”, vittnade Aftonbladets utsända nyhetsreporter.

Skånskans fotograf lade upp en bildserie där en polisbuss gjorde en plötslig vänstergir och körde över en stillastående demonstrant som inte hann mer än att förvånat höja armarna över huvudet.

I Sydsvenskan beskrev filmskaparen och skribenten Lukas Moodysson hur en obeväpnad och omaskerad kvinna upprört skrek något i stil med "är ni inte kloka, vad håller ni på med?" till polisen, och att en av dem svarade med att utan ett ord lyfta sin sköld och slå henne rätt i huvudet.

Jag var inte i Malmö i lördags, men jag känner igen stämningen från andra demonstrationer.

För några år sedan såg jag till exempel en polisman på måfå gå omkring under en demonstration i Stockholm och slå människor med batong, jag såg honom klippa till en kille nära mig i magen så att han vek sig dubbel. När jag sade åt polismannen att ta det lugnt vände han sig mot mig och tittade på mig med en otäck blick, alldeles tom. Sedan knuffade han mig nedför en trappa med sådan kraft att de som stod nedanför ramlade omkull när jag landade på dem.

Polisens internutredare sade till mig att hon tyckte att det var bra att jag anmälde, att det var flera personer som hört av sig om just honom, och att det var viktigt att leta rätt på det här rötägget. Enligt lag måste polisen upprätta en lista där det står vem som bär vilket hjälmnummer, så det skulle nog inte vara några problem. Men efter ett tag hörde hon av sig igen. Jo, det gällde den där listan med hjälmnummer. Den hade tyvärr ”försvunnit”. Ärendet lades ned.

Jag har många erfarenheter av snälla, bra poliser. Polispatrullerna som under mina tonår i Norrköping ibland erbjöd mig och mina kompisar skjuts hem när klockan var mycket och de inte hade något annat att göra. Poliskvinnan som lugnade och tröstade mig medan en patrull åkte till en plats dit en person sagt till mig att hon skulle gå för att ta livet av sig. Alla poliser som visat mig vägen i olika städer när jag har gått vilse.

Men som demonstrant har jag också många erfarenheter av dåliga poliser som använder övervåld eller som går på oskyldiga, och om medier som aldrig nämner ett ord om detta, som aldrig undersöker polisens egna uppgifter om vad som har hänt utan tvärtom presenterar dem som obestridlig sanning.

Skånskan har kollat upp Malmöpolisens uppgifter om lördagens demonstration, och det visar sig att polisen inte bara har utsatt fredliga demonstranter för fara och skada, utan att deras presstalespersoner dessutom har ljugit. Det kastades ingen gatsten och inga ammoniakballonger, och ambulanspersonalen blev inte attackerad. Fler medier har sent omsider hakat på och rapporterar om detta.

Men hur hade det gått om det istället hade varit som det så ofta är, att inga medier finns på plats, och inga lokaltidningar bryr sig om att gå till botten med vad som egentligen har skett?

Polisen har statlig rätt att utöva våld i en utsträckning långt bortom vad vanliga människor får göra. Den makt de besitter är oerhörd, och när personer inom kåren missbrukar den makten blir offren väldigt utsatta, inte minst eftersom det är polisen själv som utreder anmälningar mot dem. Därför är det viktigt att journalister granskar polisen, att de är noga med att ställa kritiska frågor, undersöka påståenden och försöka förmedla en objektiv bild.

Det gäller i alla sammanhang, inte minst när människor praktiserar sin demokratiska rätt till yttrandefrihet.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset