Kungstorgskrogen är en krog som passar väl för turister i Göteborg.
Kungstorgskrogen är en krog som passar väl för turister i Göteborg.

Kungstorgskrogens husman är inte bäst i stan – men väcker krogskribentens lust att åka på semester.

”Svensk tallrik”.

Kungstorgskrogen.

Jag sitter under en tavla föreställande Feskekörka och smyglyssnar på två män som snackar minnen från Arendalsvarvet när jag inser att vi är de enda gästerna som inte är turister.

Vid ett av de kvadratiska träborden fumlar ett skånskt dreadlocks-par med en karta. Bredvid dem skyfflar en engelsktalande yngling med ryggsäck och japanskt utseende i sig en pytt i panna. Vid fönstret beställer ett sällskap på fyra unga ryskor varsin Pripps blå eftersom de vill ha "a local beer" men blir avrådda av den käcka servitrisen som på sjungande göteborgska förklarar att "there is hardly any alcohol in it".

Jag gissar att de alla hamnat här efter att ha läst om Kungstorgskrogen i någon utländsk guidebok. Som turist i stan hade jag sannolikt också lockats av en sylta där golvet var schackrutigt, taket nikotingult, och hötorgskonsten upphängd utan ironi.

Ryskorna får snart in fyra mellanöl till maten – bakad potatis med skagenröra och kvällens pasta (bolognese) – och jag ser hur deras upprymda nyfikenhet förbyts i tyglad besvikelse. Själv får jag in en "svensk tallrik", som är en lite bamba-aktig förrätt med tre sillinläggningar, skalad potatis och slarvigt hackad rödlök för 95 kronor. Därefter följer en älgfärsbiff med karljohanssvampssås och vinbärsgelé (115 kronor) på en svart tallrik. Biffen är ljummen och så torr att jag tvingas beställa in ett extra glas vatten för att skölja ner de första tuggorna.

I en tid när unga vuxna köper dyra, nytillverkade heritage-kläder, när Ikea nydesignar 60-talsmöbler i teak och när gastrobönder vill sälja mjölk på flaska är det befriande med ett ställe som är gammalt, genuint och dammigt – på riktigt. Och hade jag varit på tillfälligt besök hade jag förmodligen kunnat se älgfärsbiffen som en aning charmig.

Turistens jakt på genuina platser och upplevelser blir ofta både inkonsekvent och irrationell. Femmans torg i Nordstan är också en genuin och oförställd plats som man möjligtvis kan gilla just för att den är motsatsen till Gert Wingårdh-Göteborg, men som hur man än vrider och vänder på det är det en ganska deprimerande plats.

Jag skulle absolut kunna tipsa turister i Göteborg att besöka Kungstorgskrogen, men i så fall för att såväl stämningen som maten känns just genuin snarare än bra.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset