Misstänkt bra förorts-service Björn af Kleen behandlas som alla gäster borde på Landet vid Telefonplan.
Misstänkt bra förorts-service Björn af Kleen behandlas som alla gäster borde på Landet vid Telefonplan.

Blir vår krogkolumnist igenkänd på Stockholms restauranger? Björn af Kleen går på Landet och konstaterar att servicen återigen var misstänkt bra.

Blir jag igenkänd av personalen när jag ska besöka en krog för Metros räkning? Jag får frågan flera gånger i veckan. Jag bokar alltid bord i eget namn och jag kamouflerar mig aldrig vid besöket. Under vintern har jag allt oftare upplevt att krogen varit medveten om mitt ärende.

En sen afton på Restaurang Landet förra onsdagen, en sympatisk krog vid Telefonplan som ska ha beröm för att i fem år erbjudit innerstadsambition i söderort, bekräftade åter intrycket. Det började när jag på onsdag eftermiddag ringde för kolla om vi kunde bli en extra person i sällskapet. Man svarade ja med samma entusiasm som jag bjudit in Gud fader själv. 

Väl på plats, Landet ligger i en gammal postlokal i LM-staden, där arbetare på Ericssonfabriken en gång bodde, möttes jag av ett av de varmaste leenden jag någonsin skådat. Det kändes nästan som jag återbördats till en bebisvagga och för första gången mötte min mormors väna blick.

Välkommen ut till förorten. Servicen var sedan genomgående exemplarisk. Absolut inte nervöst underdånig utan dedicerad, godhjärtad och mild som om servitrisen var en utklädd folkskolelärarinna. 

Det är underbart att äta under sådana omständigheter. Allt det krångliga med att gå på krog – brödväntan, tomma vattenglas, notor som aldrig kommer – är eliminerat och man kan koncentrera sig på det grundläggande: att umgås. Man blir snart en smula behagligt disträ, som i kabinen på ett förstaklassflyg. Passar inte fördrinksölen till pärlhönan är vår värdinna genast framme med goda råd om ett mer passande alternativ, trots att man slött insisterade på att fortsätta på den inslagna vägen.

Vi åt bland annat en fast trerättersmeny för 365 kronor, ett femårskalaserbjudande. En puré med löjrom till förrätt smakade blekt, pärlhöna alternativt kummel till huvudnummer fick godkänt utan att vara delikat, efterrättens chokladcrême var smarrig men utformad på det viset att Edvard Unsgaard omedelbart hade slagit numret till sin ryska städerska om han förirrat sig till Telefonplan.

Det var servicen som imponerade. Är den allmängiltig? Ingen aning. Men ingen gäst bör nöja sig med sämre behandling än den jag beskrivit ovan.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset