En bild från Nasa, med en animation av hur en gammablixt kanske skulle kunna se ut.
En bild från Nasa, med en animation av hur en gammablixt kanske skulle kunna se ut.

Om jorden träffas av en gammablixt kommer åtminstone hälften av dess befolkning rostas på ett ögonblick. Jack Werner reflekterar över rymden, döden – och att jobba som begravninsentreprenör.

Vad är det läskigaste du någonsin läst om universum? Den frågan fick de 6,7 miljoner prenumeranterna på Reddits underforum AskReddit förra lördagen. Och det svar som flest personer hållit med om bestod av tre enkla ord: ”Gamma ray bursts.” Gammablixtar, som de heter på svenska, skickar ut så mycket strålning att de, innan vi ens fattar vad som pågår, skulle kunna utplåna allt liv på jorden.

När jag läste den posten på Reddit, så enkel och ändå så omfattande fruktansvärd, tänkte jag på det senaste avsnittet av podcasten Mysterious Universe. Där berättar den Los Angeles-baserade begravningsentreprenören Caitlin Doughty om sin nya bok, ”Smoke gets in your eyes”, som handlar om hur hon hamnade i en så luguber bransch.

Eller tja, själv tycker hon inte den är luguber. Hon anser tvärtom att vi i dag vänt döden ryggen, att vi inte orkar förstå eller acceptera den, och att fler borde prova att jobba med döda. I en historisk utvikning berättar hon om en gammal sydamerikansk stam som enligt gammal sed åt upp sina döda närstående. Ja, det är äckligt, men man kommer definitivt sina anhöriga närmare då än om man bara går på en anonym minnesstund, äter några snittar och kallpratar med gammelmoster. Menar Doughty.

Själv vet jag inte. Jag arbetar med två saker – internet och journalistik – och i båda fallen är döden mycket närvarande. På forum och sociala medier cirkulerar morbida skildringar, i såväl bild som text, av den sista kampen, och vi rapporterar dagligen om död och sorg. Tvingas jag ofta konfrontera döden? Ja. Men förmår jag förstå eller acceptera den? Nej. En bild är en bild. Kanske hade jag växt som person om jag, som Doughty, tvingades raka en överviktig död man för att fräscha upp honom inför hans sista möte med familjen.

Men varför växa som människa – om inte åldern tar mig så kommer gammablixtarna fixa det. Till slut tar det ändå, tja, slut. Se där, det inbyggda problemet med en nära kontakt med döden.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset