​​”Jag vet att det kanske är att hoppas på för mycket, men kanske kommer Jimmie Åkesson nu att omvärdera sin tidigare inställning till det hans fiender drabbas av?, skriver Lisa Magnusson. 

Det rasistiska partiet Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, sjukskrivs för utbrändhet och på nätet svämmar den slemmiga skadeglädjen över. Han är en hatad man, och han uppger mycket riktigt just motståndet mot honom som det främsta skälet till att han har blivit sjuk.

”I min situation försöker man skaka av sig allt det där - okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. Den strategin må fungera på ytan, åtminstone en tid, men i själva verket sätter det djupa spår”, skriver han i ett öppet brev. 

Utbrändhet är ett vidrigt sjukdomstillstånd som beror på psykisk stress. Ibland kommer det smygande i form av en förlamande depression som långsamt dränerar de drabbade på livslust tills allt de förmår göra är att ligga hemma och stirra in i väggen. Ibland slår det bara till. Vänner och bekanta till mig har beskrivit fasan inför att rätt vad det är inte längre minnas de vardagligaste saker som hur man ringer ett telefonsamtal; att tro att man drabbats av stroke eftersom man plötsligt inte kunnat formulera meningar. Att börja gråta, av ingen synbar anledning alls, och inte kunna sluta.

Jag skulle inte önska ens min värsta fiende något av detta. Tvärtom tycker jag att det är modigt av Jimmie Åkesson att vara ärlig kring sitt mående, trots att det är så tabu att prata om psykisk ohälsa. Jag kan tänka mig att det är särskilt svårt att göra det när man vet hur många belackare som kommer att plocka billiga poänger på det, som kommer håna en, som kommer att använda blottan man visat till att avfyra ytterligare en giftpil. Jag hoppas att Jimmie Åkesson inte tar åt sig, jag hoppas att han kryar på sig. Men jag hoppas också att han använder sin sjukskrivna tid till att fundera lite över sin egen politiska gärning.

Jag vet nämligen själv precis hur det är att utsättas för trakasserier. Jag vet hur det är att hotas med våldtäkt, att läsa långa sjuka fantasier om hur folk vill mörda en och skända ens döda kropp, att få likbilder hem med posten, möta det blinda hatet hos människor som överhuvudtaget inte känner en men som ändå tror sig veta vem man är, som kommer fram ute på gatan, på krogen, och spyr galla över en, som följer efter en och skriker okvädningsord. En av de främsta motorerna bakom mycket av det som jag har drabbats av är den sverigedemokratkopplade sajten Avpixlat.

Avpixlat har, liksom moderpartiet, som främsta bärande idé att hetsa mot människor med mörk hy som de klumpar ihop under det missvisande begreppet ”invandrare” och ser som en samhällsfara, samt mot människor som invänder mot denna verklighetsbeskrivning. När politism.se gick igenom de artiklar som postats på Avpixlat de senaste tre månaderna framgick det att de sammanlagt hängt ut 249 personer under denna period, vilket ger ett snitt på tre personer om dagen. Där ingår folk i offentligheten, men även barn som inte gillar Sverigedemokraterna och lokala ICA-handlare som skrivit vänliga välkomstlappar till bygdens flyktingar. Avpixlat har också postat ett videoklipp som visar hur en minderårig, berusad och identifierbar tjej utsätts för sexuella övergrepp av ett gäng killar.

Den här sajten brukar Jimmie Åkesson ”snegla in på” när det skrivs något intressant, berättade han i en intervju med P3 för några månader sedan. Till Sydsvenskan har han tidigare sagt att han tycker det är väldigt bra att Avpixlat skriver om sådant som andra medier inte tar upp, och att sajten hör till den sunda delen av Sverigedemokraternas nätrörelse. Att personer i Sverigedemokraternas partitopp är med och finansierar denna sajt har Jimmie Åkesson inte haft några invändningar emot. Tvärtom har han blivit irriterad och otålig när journalister frågat honom om detta.

Jag vet att det kanske är att hoppas på för mycket, men kanske kommer Jimmie Åkesson nu att omvärdera sin tidigare inställning till det hans fiender drabbas av? För just det som han beskrev i sitt brev skulle ju lika gärna ha kunnat skrivas av någon av oss; av dem han kallar ”invandrare” eller av personer som är emot den politik hans parti för: ”I min situation försöker man skaka av sig allt det där - okvädningsorden, hoten, avskyn. Man intalar sig själv att inte ta det personligt, att låta det rinna av. Den strategin må fungera på ytan, åtminstone en tid, men i själva verket sätter det djupa spår.”

Nu när Jimmie Åkesson vet vad det gör med en person att ifråntas sitt mänskliga värde hoppas jag att han inte längre kommer att vilja ha något med vare sig Sverigedemokraterna eller Avpixlat att göra.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset