Gardiner av gamla saronger, snäckskal och många kulörta lyktor ger atmosfär.
Gardiner av gamla saronger, snäckskal och många kulörta lyktor ger atmosfär.

En backpacker-romantisk restaurang där personalen i bland går vilse. Men kockarna är enerverande skickliga och här kan du äta riktigt god thaimat.

Lena Garnold

Inspiration.

Lena Garnold

Stämning.

När jag för några år sedan jobbade i närheten av Kungstorget åt jag ofta lunch på thairestaurangen Spice. Köket var pålitligt, men den svartlackat skinande lokalen var lika kliniskt fri från hemtrevlighet som en operationssal och personalen var fascistiskt konsekventa i sitt bemötande: Under de fyra år jag regelbundet besökte Spice såg jag aldrig ett leende.

Kanske kan man generalisera in svenska thairestauranger i tre kategorier. Vi har de sterilt ”fräscha” ställena som Spice och de spartanskt inredda haken med lysrör och inriktning på hämtmat. Till den tredje kategorin hör skramligt kitschiga Moon Thai Kitchen invid Hagaparken.

Här sitter man på pråliga dynor i bås av bamburör och med gardiner gjorda av gamla saronger. Från taket dinglar kulörta lyktor, snäckskal på snören och slingrande plastväxter. På en färgglad väggmålning går solen ned över en sandstrand.

Det är varken ljust, fräscht eller smakfullt, men det är imponerande konsekvent genomfört. Och – till skillnad från Spice – har Moon Thai Kitchens dunkla källarrum en genuint varm och personlig atmosfär. Samma egna, lite backpacker-knasiga karaktär finns också hos personalen – på gott och ont.

Där Spices servis är rapp men brutalt opersonlig har personalen på Moon Thai Kitchen alla gånger jag ätit där varit glada, roliga – och ­lite slöa.

Emellanåt känner man sig bortglömd i sitt bambubås. Efter att vi fått in en flaska Chang-öl för 49 kronor och ”Moons exotiska fruktdrink” med lätt konserverad smak, för 49 kronor, dröjer det ett bra tag innan Anna får in sin Nua Yang Sapalot – en tamarindmarinerad ­entrecote – för 189 kronor. Det tar några minuter till innan min rykande hot pan på fräst fläskkött för 189 lassas upp på bordet. Därefter får vi vänta ytterligare någon minut innan vi får några bestick.

Detta i kombination med den plastigt färgglada rekvisitan hade naturligtvis ­varit mycket enerverande om Moon Thai Kitchen inte varit så skickliga där det faktiskt är viktigast: i köket. Annas tamarindmarinerade entrecote är utmärkt grillad och vilar på ett berg av färsk ananas, chili, thaiselleri och lätt rostade cashewnötter.

Min hotpan består av närmast obscena mängder strimlad fläskfilé och lite krispiga longbeans som är frästa i brandy, chili, vitlök, och ostronsås. Som restaurang­recensent tvingas man allt som oftast lämna lite mat på tallriken för att orka prova även desserter, men här kan jag inte låta bli att skyffla i mig hela grytan.

Efteråt är jag så mätt och svettig att det bara är yrkesstoltheten som tvingar mig att ropa in två kaffe och en Khao Neaw Maumoang, klibbigt ris med färsk mango för 76 kronor, som varken är för tungt ­grötig eller för insmickrande översöt.

Maten på Moon Thai ­Kitchen är på samma gång rejälare och liksom mer delikat balanserad än på någon annan thairestaurang som jag stött på i stan. Köket förtjänar ett mycket högt betyg, den charmigt virriga personalen får bara godkänt. Sammantaget landar vi på en vinglande fyra.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset