Tennstopet

För tidningsromantiker är det ofta en grym besvikelse att besöka redaktionslokaler. Sedan jag i mellanstadiet började frilansa som knattereporter för tidningen Buster har jag känt en magnetisk dragningskraft till mediefabriker. Väl där inser man att redaktioner är sterila platser fyllda av ondskefulla redaktörer och asociala kollegor.

Detta måste vara en bidragande orsak till varför restauranger spelar en sådan central roll i genren murvelromantik: journalistikens väsentligheter utspelar sig alltid på ombonade, skumt upplysta krogar med heltäckningsmatta och snäll personal; den totala kontrasten till redaktionsmiljön.

Ett bra exempel är Jan Guillous just utkomna memoarer, där alla lyckliga episoder i yrkeslivet är knutna till Tennstopet och de flesta intriger och nedslående minnen är kopplade till själva arbetsplatsen.

Nu tvingas jag dock rapportera att också murvelkrogar kan göra murvelromantikern dyster. Tennstopet, vilken tidningsanka! Nog för att krogen, som legat på adressen Dalagatan 50 sedan 1965, är utsökt inredd med uppstoppade djur och inramade förstasidor – men alla andra delar – maten, publiken och stämningen – är ju faktiskt sensationellt överskattade.

Publiken ser ut som vanliga revisorer från Solna på minigolfsemester, iklädda kortärmade skjortor och lättskötta tantfrisyrer av Maud Olofssonmodell. Stämningen, i alla fall i fredags, var tung och trött i matsalen och omotiverat hejigt käck i servisen.

Och maten, i alla fall varmrätterna, var feta och fadda. Gubbröran för 112 spänn får godkänt, salt och lite frän som den bör. Höstens stora hajp, kantarelltoast (148) som jag åt på tre stockholmsställen förra veckan, smakar gott men mer stekbord än i city.

Varmrätten rådjurstallrik (272) rymde en grynig korv, en rack och en stek med en skämd och småsnuskig McChicken-konsistens. Min Biff Rydberg för 285, som på grund av sin enkelhet såklart kräver en superfräsch finnish, var istället grötigt uppgiven.

Om Tennstopet kommer överleva de papperstidningar som gett krogen dess legendstatus är det något som är ruttet i mediestaten Sverige.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset